43 gånger pengarna

Idag klockan 8 skulle det komma en hantverkare med fokus att klämma sig igenom alla mina betongtakpannor för att se om någon av dem behöver gå vidare till betongpannehimlen, därefter tvätta rent de överlevande från alger och mossa och slutligen tala allvar med de nybadade så att de håller sig alg- och mossfria under minst tio år. Jag fick garanti på den tidsrymden, nämligen. Det var det som gjorde att jag slog till.

Jag tycker mycket om hantverkare som passar tiden. Garageuppfarten lyste tom klockan 8. Klockan 8.05 började jag göra mig i ordning för att åka till jobbet och när han väl kom, rejält försenad klockan 8.10, tog jag emot iklädd kappa, skor och med handväskan i handen och ena ögonbrynet (det vänstra) höjt i en bister vinkel. Budskapet gick fram. Han bad djupt om ursäkt för sin sena ankomst.

Jag förlät honom nådigt, skrev under allt som skulle skrivas under, låste upp utkastaren och gav mig iväg till mitt jobb. I två dagar skall han härja omkring på mitt tak och för det uppdraget behövs inte min närvaro även om jag, skall erkännas, gärna hade velat vara hemma och se hur det roliga går till. Och kanske styra upp arbetet något.

Under förmiddagen på jobbet satt jag och grämde mig över tusenlapparna som det hela skulle gå på. Inte skulle jag kunna titta och glädjas åt investeringen heller. Gråa betongpannor förblir gråa betongpannor även efter tvättning. Det hade varit roligare om jag haft röda, glaserade takpannor som blivit täckta av smuts och mossa. Då hade taket lyst vackert efteråt. Det kändes bittert att inte mitt tak skulle lysa vackert efteråt.

Sedan kom kamrat Stina förbi mitt kontor. Hon berättade att hon fått byta HELA sitt tak under sommaren. Hennes hus är två år äldre än mitt och av de gråa betongpannorna var ingen möjlig att rädda. Alla dog. Detta äventyr som innebar att gråa betongpannor byttes mot exakt likadana gråa betongpannor kostade mer än min betongpannetvätt. Jag startade Excel och räknade ut att det hela hade kostat 43 gånger mer än min betongpannetvätt.

Genast började jag oroa mig för vad hantverkaren skulle hitta där uppe på taket. Och tyckte att mina futtiga tusenlappar på rengöringen, om det visar sig att det räcker med en rengöring, var väl investerade pengar. Jag hade kunnat betala mer, tänker jag, om det garanterar att jag inte behöver slänga ut 43 gånger mer för att köpa nya pannor. För 43 gånger mer pengar skulle jag kunna få en nedgrävd pool med tak och trädäck och teknikhus och allt.

Nu vågar jag inte åka hem. Jag befarar att det ligger en lapp i brevlådan med information om att operationen är inställd pga av att patienten har dött. Kanske skall jag passa på och beställa en pool. Det kanske har en magisk effekt som innebär att Gud förstår att jag inte kan byta ett helt tak nu när jag har köpt en pool och så reparerar sig alla pannorna av sig själv?

Eller så har jag tittat för mycket på Harry Potter.

Att köpa dyra saker

Jag är inte speciellt slösaktig i det lilla, och går således sällan och småhandlar eller slinker ut och äter på restaurang i tid och otid. Gör jag det får jag ångest. Sådan shopping kickar inte igång mig på en enda nerv.

Däremot slår jag glatt till och köper rejäla saker eller tjänster mellan varven och det tycker jag känns roligt från början till slut. Trädäck till huset, nya vardagsrumsmöbler, gör om i badrummet, den typen av shopping. Ingen ångest.

Det finns emellertid saker som kostar mycket, som jag bör köpa men som inte känns roliga för fem öre. I den kategorin hamnar osynligt underhåll av huset. Sådant underhåll som bör göras men som man inte hela veckan efter investeringen kan gå och titta på, slå ihop händerna i hänförelse över och njuta vid åsynen av, gång på gång.

På måndag går jag igång med en sådan investering. Under två dagar skall ett gäng karlar gå igenom hela mitt tak, betongpanna för betongpanna. Undersöka deras kvalitet, ta bort moss- och algväxt samt tala allvar med sistnämnda så att de inte kommer att växa på taket inom de närmaste tio åren. Att ge tio års garanti på det gav respekt och gjorde att jag slog till. Om tio år bor jag sannolikt inte kvar och då kan det få börja växa mossa igen, bäst det vill.

En sådan här takgenomgång är väldigt bra att göra, eftersom det försäkringsbolag som försäkrar villaägare mot regn som än slinker hit, än slinker dit, än slinker in under takpappen och orsakar vattenskador, inte finns.

Men hur kul är det att köpa en sådan här takgenomgång på en skala? Minus tre. Finns det något jag kommer att gå och titta på och slå ihop händerna i förtjusning över när de är klara? Nej. Kommer jag överhuvudtaget att se någon skillnad? Nej.

Jag hade hellre velat köpa nya vitvaror i köket. Eller en ny cykel.

Ibland är det skit att vara vuxen och ta kloka beslut.