I jobbet ägnar jag dagar (och nätter) åt att planera för det som inte går att förutse samt att strukturera upp tillvaron så att det oväntade blir väntat och nästan välkommet.
I privatlivet har jag det inte lika lätt.
Jag var väldigt inställd på Änglar och demoner idag. Faktum är att jag har läst boken och det var nog mest det som gjorde att jag överhuvudtaget övervägde att gå och kolla på den. Jag vet nämligen när jag skall blunda. Detta kallas beredskap och är något jag kan doktorera på.
Innan vi stack iväg bläddrade jag igenom boken, memorerade de läskiga partierna, lade upp en plan för hur jag skulle sitta så att jag både skulle kunna blunda och hålla för ögonen på barnen och kände att jag var redo.
Och så kommer vi inte in, för att lillebror är på väg mot 14 år och man måste vara 15 för att få se på filmen. Jag trodde att det dög om mamma var med, men icke. No mercy for the British.
Vi fick vända på mållinjen, tränga oss tillbaka genom havet av människor som tyckte vi var ena idioter som inte kunde göra rätt så att de snabbast möjligt kom in i salongen, och ställa oss i en ny kö för att få tillbaka pengarna. Och i den kön vi ställde oss så ville alla som stod före ingående diskutera med tjejen i kassan samtliga filmer som går i Malmö på samtliga biografer, för- och nackdelar, hur långa är de, vad kostar de, är den eller den roligast, vad är 3D och hur många kalorier är det i popcorn.
Jag åldrades 3 år på kuppen innan vi kom fram och kunde klydda tillbaka våra pengar. Men har jag bestämt mig för att gå på bio, så skall jag gå på bio.
Det blev Ice Age, yeeeeeaaaah!
Och jag blev inte upprörd en enda gång. Den var kul, det var kärlek, det föddes små mammutar, det gavs studier av relationer i fasen efter förälskelsefasen, det fanns hjältar, det fanns skurkar och det slutade lyckligt.
Filmen som hade allt. Årets film, fakiskt. Och det kan ni lita på, för det är jag som är filmexperten!
Kram Mamzilla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar