Värmeförsörjning

Den sista tiden, känns som en evighet men förmodligen handlar det bara om drygt en vecka, har det varit kallt som attan i Sverige. Även i Skåne, som vanligtvis den här tiden på året brukar bjuda på olika varianter av regn, snöblandat regn och gråslask. Inte jättetrevligt, kanske, men måste vi nu ha årstider och inte bara kan arrangera så att vår och sommar repeteras i all evighet, så är det här den form av vinter jag kan stå ut med. Och vill man nödvändigtvis se snö någon gång varje år, kan man ju åka lite norrut och titta på det. En veckas titt räcker för mig.

Men, nu är det som det är och man får försöka vara fältmässig och stå ut. Min luftvärmepump kämpar tappert på men orkar inte värma upp hela huset till behaglig temperatur, och jag har därför fått aktivera plan B; braskaminen.

Braskaminen levererar, när den är på sitt bästa humör, mer värme än luftvärmepumpen men är inte lika lättskött. Krävande som ett småbarn, faktiskt. Först skall den fjäskas igång, ju kallare ute desto svårare är det att få en sprakande brasa. Sen skall den behandlas med förnuft och förstånd. Inte för stora klabbar, inte för många klabbar, veden skall petas till och röras runt i med jämna mellanrum, mer brännbart material skall matas in med jämna mellanrum och dessutom måste man vara petig med vad det är man eldar med så att inte onödigt mycket tjära och annat elände avges under brinnandeprocessen. Torr och gammal ved, skall det vara.

I den bästa av världar får man denna torra och gamla ved levererad till sig i lagom tillyxade klabbar. I min värld har egna träd huggits ned och levererats i halvmeterlånga stockar. Förvandlingsprocessen från stock till klabbar är det meningen att jag själv skall ta ansvar för. För det ändamålet har jag en yxa och det har fungerat förhållandevis bra, hittills.

Fast varje gång jag står och hugger, funderar jag på vad jag skall göra om jag hugger mig i benet. Jag är emellertid inte helt oförberedd, det finns en beredskapsplan även för detta:

I bilen som står parkerad i närheten av huggstället, finns första förband. Och bogserlina, värmeljus, några Smurftablettaskar och en ficklampa. (Dessa prylar finns där för att jag skall vara beredd om något händer när jag är ute med bilen, men kan lånas ut och användas även vid huggolyckor.) Medan jag signalerar SOS med ficklampan riktad mot grannhusen kan jag alltså tända några ljus som lägereld och äta flera år gamla Smurftabletter. Bogserlinan kan jag nog använda för att lägga tryckförband så jag inte förblöder medan jag väntar på hjälp.

Ett annat alternativ är att jag tar med mig mobilen ut och ringer 112, direkt. Det är kanske enklare, när jag tänker efter...