Tid

Innan jag fick barn hade jag det jättestressigt, tyckte jag. Jag jobbade och jag hade fritid, och båda dessa aktiviteter krävde en hel del av mig. Att hinna laga middag några dagar i veckan var snudd på omöjligt, så mycket jobb och fritid hade jag.

Sen fick jag barn och ett helt annat perspektiv på tillvaron. Att hänga tvätt mitt i natten istället för att sova, var helt normalt. Att äta frukost på lunchtid, middag sent på kvällen och däremellan livnära sig på det barnen tuggat på och spottat ut var bara praktiskt. Satt jag på toa fick jag läsa högt för barnen samtidigt, alternativt försöka styra över magen att fungera vid 4-tiden på morgonen för då var det som regel lugnt i huset. Inte alltid, men ofta.

Nu börjar barnen bli stora men inte sjutton har jag mer tid för det. Numera jobbar jag ännu mer än vad jag gjorde förut, jag pluggar på högskola på halvfart, jag håller föredrag på kvällar, på helger och imorgon med början vid halvåtta på morgonen (har de mest skiftande målgrupper) och på ett eller annat sätt går tiden i en rasande fart.

Dessutom vill de där barnen som jag satt på toa och läste för för 15 år sedan att jag ska övningsköra med dem idag, det ska också planeras in med regelbundenhet.

Som ni har märkt har jag inte lika mycket tid längre för att blogga. Jag måste därför glesa ut inläggen något, men jag hoppas att ni som vill hålla kontakten med mig antingen följer mig på twitter www.twitter.com/sakerhetschefen eller addar mig på Facebook www.facebook.com/mimmi.arendt

I annat fall får vi ses här, med lite större mellanrum. Jag glömmer er emellertid inte, det lovar jag. Det är det där med arbetet och fritiden som tar så mycket tid just nu bara...

Vi syns!