Igår var det midsommarafton och som traditionen bjuder regnade det. Senast jag med säkerhet minns att det var soligt och varmt på midsommarafton var 1983. Likväl hoppas man varje år på att hundraårssolen ska komma. Hundraårsregnen verkar komma varje år numera.
Förutseende nog hade dottern varit ute kvällen innan och plockat ängsblommor, det som återstod var bara att kompletteringsklippa lite grönt att fylla upp kransarna som vi skulle ha runt huvudet med. När regnet häller ned har man ingen överhängande lust att gå särskilt långt för att hitta sådant utfyllnadsgrönt. Jag klev två meter utanför terassen, det kändes lagom långt bort. Hoppas inte äppelkarten och de gröna blivande plommonen syntes alltför tydligt där de senare på dagen svävade ovanför våra huvuden.
Jag hann ändå bli dyngsur och bladlössen och fästingarna formligen kastade sig på mig och klamrade sig desperat fast, de ville också snarast möjligt in i stugvärmen.
Senare på eftermiddagen lyckades jag medelst cykel transportera både mig, vitlöksbröd, flera liter jordgubbar, flera liter glass, en stor skål med sallad och en smörgåstårta med makrillfyllning till feststället. Smörgåstårtan klämdes fast på sin bricka på pakethållaren. Det låter omöjligt men det funkade.
När jag cyklade hem i natten var det bara lite av smörgåstårtan kvar så då stoppade jag både den och sin bricka i cykelkorgen fram på cykeln. Sedan tände jag mycket ordentligt cykellyktorna och gav mig av hemåt. Trots lyktorna tyckte jag det var väldigt mörkt och det guppade våldsamt ett par gånger. Kan ha varit en igelkott eller kanin som jag körde över.
Det tog mig hela vägen hem att räkna ut varför vägen inte lystes upp av mina nyladdade framlykta och varför smörgåstårtsbrickan lyste som en sol.
Man kanske inte ska ha så mycket i cykelkorgen fram när det är mörkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar