Ibland, ytterst sällan, men ibland, önskar familjens yngsta barn, den rare gossen, samtala något med sin moder. Oftast infaller denna önskan mitt i natten då modern sitter utmattad vid köksbordet med huvudet lutat mot armarna i väntan på att hans äldre syster skall behaga komma hem så att modern kan gå och lägga sig. En god mor kontrollerar nämligen att alla kycklingarna är i boet innan hon tar på sig nattmössan och drar sig tillbaka. Det står i §1 i fablernas värld.
(Inom parentes kan sägas att livet varit mycket enklare om modern fötts som kvällsmänniska. Det har man långt större nytta av som tonårsförälder än att vara morgonmänniska. Ingen av dem är någonsin vakna kl 7. Men spädbarnsåren funkade bra, man får väl glädja sig åt dessa minnen.)
Nåväl. Då, vid dessa tillfällen, mitt i natten, vill han prata. Förmodligen för att utbudet av övriga nöjen är begränsat så dags på dygnet. Sannolikt har en del av hans kompisar redan gått och lagt sig och Skype, mms, sms och msn har väl avslutat kvällen med att spela nationalsången och sedan stängts ned.
Igår ville han prata om forskning som han och hans kompis bedrivit. Detta intresserade mig eftersom jag ju själv befinner mig i det forskningsrelaterade och vetenskapliga området, bl a vad gäller cykling i relation till ansträngning kontra vinddrag och svalka, och jag lyfte därför huvudet från armarna och beredde mig på att lyssna till hans slutsatser.
Hans och kamratens forskning bedrevs på följande vis:
De drack jättemycket vatten, så mycket de kunde. Sedan vägde de sig för att kontrollera hur mycket de ökat i vikt. Och därefter undersöktes om det kan skvalpa i en mage på samma sätt som det kan skvalpa i en hink.
Varför gjordes då detta, frågade jag intresserat?
- Ved-n-de, blev svaret, lätt irriterat. ("Jag vet inte", fritt översatt.)
Jag förstod att frågan på något sätt var fel.
Vägde ni er innan ni drack eller utgick ni från den vikt som skolsköterskan kommit fram till på den årliga mät- och vägningssejouren?
- Äh, skitsamma (behöver inte översättas.)
Jag tolkar detta som att invärdet vad gäller vikten var lite osäkert.
Kunde ni inte ha vägt vattnet innan ni hällde det i er, borde inte det bättre visa själva viktökningen, var min nästa engagerade fråga?
- Jag går upp nu, godnatt, svarade han.
Idag, när han vaknar framåt lunchtid, tänkte jag ge honom en del forskningstips, lära honom grunderna i hypotesprövning samt en del av de 5 poäng jag tog i Statistik i Lund för hundra år sedan. Den delen jag fortfarande kommer ihåg. Det var något med medelvärde, tror jag. Och det tror jag att han kommer att bli glad för. Alla ungdomar gillar ju att bli visade den rätta (och enda) vägen så säkert blir han snudd på tacksam och säkert svämmar hans hjärta också över av stolthet vid insikten om vilka oändliga kunskaper hans kära mamma besitter.
Nu skall jag forska på hur jag håller mig vaken till efter midnatt idag igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar