När man äger ett hus, modell äldre, finns det ständigt uppgifter att med mod, gott humör och frenesi gripa sig an, om man råkar ha en stund över. Dagens stund över skulle ägnas åt att knacka loss fogar vilka haft den dåliga smaken att få sprickor i sig, i husets yttervägg. Ända in till armeringsjärnet (som sitter förvånansvärt långt in, kan jag avslöja) skall man knacka och sedan skall man fylla på med nytt murbruk.
Så fick jag det beskrivet och det lät ganska lätt. Jag beräknade ca 15 minuter åt uppdraget, och därefter skulle frihetens klockor åter klämta. Jag tycker mycket om lätta och snabba uppdrag.
Problemen kom redan när jag hämtat säcken med cement och satte mig ned för att läsa instruktionerna. Där stod "blanda 20 kg cement med 3 ½ liter vatten". Ingenstans stod det hur man skulle göra om man bara ville ha så pass mycket cement att man skulle kunna fylla igen en liten spricka.
Fråga 1: Hur mycket vatten behöver man till 2 hg cement?
Fråga 2: Hur vet man att man har just 2 hg cement?
Delfråga 2a: Vill man ta hushållsvågen till hjälp? Nej, det vill man inte.
Delfråga 2b: Finns det någon annan våg? Nej, det finns det inte.
Alltså fick jag köra Kajsa Varg-principen. Jag tog en tom potatissalladburk, hällde i vad jag tyckte var en lagom mängd cement, blandade ihop det med vad jag tyckte var en lagom mängd vatten och tittade belåtet på min skapelse. Jag tvekade lite, bara, på om smeten skulle påminna om sockerkakssmet i konsistensen eller mer om deg som man gör småbröd av. Jag valde sockerkakssmeten av den enkla anledningen att det var den jag hade. Och det är mycket svårt att hälla av för mycket vatten i en cementblandning. Det är väldigt mycket enklare att fylla på vatten.
Sedan skulle jag knacka bort det befintliga murbruket ur väggen. Jag tittade på cementsäcken för att se om den gav någon upplysning om hur detta skulle gå till. Det gjorde den inte.
Jag började lite lätt med det jag hade och tyckte kunde passa: hammare, skruvmejsel och en syl, och det gick väldigt bra. Vid det här laget hade jag två minuter kvar av mina 15 minuter och jag satte målet på 30 minuter istället.
Därefter kom nästa moment, att fylla på med murbruk i den helt tomma sprickan. Ny flukt på cementsäcken, DET borde väl åtminstone stå redovisat hur man gör. Och jodå, det gjorde det. Mycket omsorgsfullt. Dessvärre valde man att berätta hur man gör när man har lätta och behändiga förutsättningar. D v s när man skall mura upp huset från grunden. Inte ett skrivet ord stod det om hur man gör när bara delar av huset skall byggas upp igen och dessutom från mitten. Till och med jag kunde räkna ut att mursleven på teckningen inte skulle få plats i en 1 cm hög spricka mellan tegelraderna.
Jag fick återigen pröva mig fram och efter att ha använt vad jag hade i verktygsväg kom jag till den eminenta slutsatsen att en engångssked i plast och mitt vänstra pekfinger var den allra bästa kombinationen.
Vi kämpade på och efter ytterligare 15 minuter var min Kajsa-Varg-blandning slut, så i det fallet hade jag bedömt tidsåtgången helt korrekt. Dessvärre var då ungefär bara 1/3 av sprickan igenfogad.
Det hela visade sig ta 1 ½ timme, jag fick blanda mer cement ytterligare tre gånger, de sista gångerna valde jag småbrödsdegskonsistens på cementen eftersom det visade sig ge den mest lätthanterliga massan, och dagens stund över blev betydligt längre än vad jag planerat. Vilket jag välvilligt tolkar som att jag imorgon inte behöver ha en sådan.
Kanske behöver jag inte ens ha det på tisdag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar