Humle och Dumle

Jag har den sista tiden noterat en viss rörlighet i naturen i närheten av garagets bakre dörr men inte närmare funderat på vad detta kan bero på eller ha sin orsak i.

Häromdagen uppstod plötsligt och helt oväntat en paus i konversationen vid samvaro med häckklipparligan och dyker det upp en paus i det sällskapet, då måste man prata. Det står i § 1 i djungelns lag, det är enda chansen att få komma till tals.

Dessvärre hade jag inget vettigt att säga just då, men i djungelns lag står det inget om att den ursäkten utgör förmildrande omständigheter, så jag slog raskt till med ämnet "mysteriet vid garagedörren".

Varpå ett helt gäng blåa och bruna ögon omedelbart tittade på mig som om jag var ett plötsligt inflygande ufo och säger sen: - Jamen, det vet du väl att du har ett humlebo i garageväggen?
Hur vet jag det? Och ännu mer intressant: Hur vet DE det?

Tydligen hade det vid ytterligare något tillfälle när de satt i ensamt gemak på min terass medan jag pysslade i köket, uppstått en paus i konversationen där ingen kunde tillämpa § 1. Istället hade de desperat sett sig omkring efter något att prata om, och då noterat att ett större antal humlor surfade in och ur genom en springa i dörrfodret. Detta hade de resonerat om och konstaterat men tyvärr uppstod det inga fler pauser i konversationen den kvällen och därför fick jag aldrig veta deras slutsatser.

Det har aldrig slagit mig att även humlor måste ha bon, jag trodde de var glada solitärer som bara glädjer sig åt att de kan flyga hela dagarna, trots eller kanske just för att de säkert inser att de inte bör kunna det. Men att de skulle lägga tid på att bygga bon, skapa familjer och föröka sig, det var helt nytt.

Jag tänkte låta dem bo kvar. Så tänkte jag ända tills jag behövde gå in och ut ur garaget några gånger på raken. Nu har jag ändrat mig. De kan inte få bo kvar.

De sticks inte, inte än åtminstone, men det är aningen besvärande att ha 100 tjocka farkoster svischandes runt öronen när jag väljer vilken kratta jag skall ha eller lastar in ved för vinterns uppvärmning. Jag känner mig stundtals som moderskeppet i Stjärnornas krig när det råder strid mot främmande galax precis utanför skeppet och massor av små stridsfarkoster med fara för sina egna liv kör hit och dit i full fräs. Jag vågar knappt öppna munnen för rätt som det är har väl tre tjocka exemplar av Humle och Dumle kraschlandat på tungan.

Jag sökte på Anticimex hemsida efter stöd i denna svåra stund. Där står det bara att humlor är trevliga djur, att de bygger ettåriga bon och att de inte blir så många. Max 400.

Tack för den trösten.