När jag vaknade imorse regnade det för fullt. Ösregnets ösregn. Stora dammluckan öppen i vallgraven runt Sankte Per. Det for omkring vatten åt alla håll, helt okontrollerat, och således regnade det även in på terassen där jag ordentligt hade lagt solsängsdynorna. Med påföljd att jag kunde besparat mig omaket att släpa undan dem igår, de var lika blöta som om de legat ute hela natten.
Men, jag tog ovädret med glatt humör och friskt mod. Idag hade jag planerat en massa annat som måste göras och det hade bara varit irriterande med strandväder när jag inte kunde vara på stranden. Det finns gränser hur mycket jag unnar andra människor.
Dessutom planerade jag att det skulle klarna upp lagom tills mina uppdrag var slutförda och då skulle solstolen, boken och jordgubbssaften vara en fin belöning på en god arbetsdag. (Och kanske lite av det biogodis som blev över från igår...)
Under dagen har jag istället våttorkat alla golven i huset. Alla. Även lilla toan och under sängarna. Luther har jublat! Dessutom har jag packat inför trippen till hemlandets öar, skärgård och röda stugor med vita knutar (Blekinge), jag har varit i byn och uträttat ärenden på olika håll och barnen har fått hemlagade måltider flera gånger redan. Mammapoäng så det visslar om det.
Tanken var nu att jag skulle sitta i solen lite innan jag skall tvätta bilen och börja lasta in.
Det är bara en hake...
Var ÄR solen? Har jag planerat in den på fel fredag?
Eller, hemska tanke, jag skickade väl inte upp den till Blekinge idag redan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar