Tillfredsställelsekickar

Är man lagd åt det petiga hållet, med drag åt kontrollbehov och med faibless för att göra strukturella översyner av det egna hemmet och dess ägodelar med jämna mellanrum, så frestar det på. Livet är ingalunda en hängmatta fylld med räkmackor, precis.

Man har ständigt listor i huvudet med saker som borde göras och att sätta upp en halv taklist och överväga att spara den andra halvan till en regnig dag, finns inte.

Att ha tvättkorgen full med tvätt men att på allvar överväga att tvätta imorgon, finns inte.
Att ha grovköket fyllt med nytvättad tvätt men spara ihopvikandet, strykandet, manglandet (ja, MANGLANDET!) tills garderoberna är så tomma att kläderna i grovköket måste tillbaka in i kretsloppet igen, finns inte.

Att ställa in dammsugaren i städskåpet, finns inte heller. Inte lönt. Behöver den hela tiden.
Allt nu, är mottot.

Och det är stundtals kämpigt. MEN... Det finns ljuspunkter i mörkret också.

Har man tvättat bilen är man inte bara glad, man är LYCKLIG. Och kan återuppleva denna lycka hur många gånger som helst, bara genom att titta på bilen genom fönstret.

Har man våttorkat alla golven är man euforisk. Hur tråkigt är inte detta och hur fint blev det inte?

Har man dessutom nyputsade fönster i hela huset, då kan man nästan känna sig som om man har ena foten i Nirvana.

Och, där mina vänner, där är jag nu! Halleluja!