Inte bara jag...

Bara för att inte alltför abrupt släppa diskmaskinstemat tänkte jag backa upp min egenhet att köpa vitvaror obesedda på nätet, med informationen om att faktiskt andra också gör på det viset. Faktiskt andra i mitt sociala närområde. Faktiskt en föredetta, förhållandevis förståndig, manlig kollega gör det. Faktiskt!

Men där jag går in på nätet, väljer ett företag efter vad jag minns från den senaste teve-reklamen, väljer färg på diskmaskinen och sedan raskt köper den billigaste som har ett namn som jag kan uttala, går han mer gediget tillväga.

Han letar först ordentligt upp undersökningar utförda av Konsumentverket, Råd & Rön, CSN, Kamratposten eller vem som nu kan ha jämfört en bunke diskmaskiner och publicerat resultaten på nätet. Behöver han betala för att få ta del av materialet, så gör han det. Dessa pengar tjänar han in i det långa loppet, anser han.

Efter att ha läst på, både på längden och tvären, bestämmer han sig sedan för vilken maskin som skall köpas. Därefter går han mycket metodiskt in på alla Internet-sidor där man kan jämföra priser på just hans diskmaskin och jämför priset på just hans diskmaskin. Skit samma om diskmaskinen har slagit upp sin lucka i Sverige, England eller i Bortre Indien, allt går att transportera med hjälp av speditörer. (Inbillar han sig, hahahaha.)

Den billigaste han hittar köper han. Hur han gör med färgvalet på diskmaskinen, det viktigaste alltså, vet jag inte. Det nämnde han inte något om.

I det senaste fallet bodde hans blivande diskmaskin i Göteborg och när föredetta kollegan hittat rätt sida med rätt maskin, klickade han på "Köp" samt knappade omsorgsfullt in sitt namn, adress, postadress, epostadress, telefonnummer, personnummer, skonummer, kragnummer allt. Samt klickade högtidligt på "Skicka".

"Error" blev svaret, vilket irriterade lite men inte mycket. Det var en fin diskmaskin han skulle köpa och för fina grejer kan det vara ok att anstränga sig. Han satte därför frejdigt igång med pekfingervalsen ännu en gång. Hej och hå och "Skicka". "Error".

Det var ju jädrans, sa han. Men skam den som ger sig, i med alla uppgifter ännu en gång,

"Skicka" och "Error". Sedan tog han tag i telefonen och ringde till Göteborg.

- Hallå, sa han strängt! Jag försöker handla diskmaskin av er.

- Ja, vi ser det, tre stycken behöver du, svarade den alltigenom lycklige försäljaren i Götlaborg.

I Göteborg verkar för övrigt alla vara alldeles ifrån sig av glädje när man lyssnar på dem. Alla e goooooa och talet svänger käckt, hela tiden i dur och deras tirader avslutas alltid på sådant sätt att man förstår att det är med upprymd förväntan som de ser fram emot vad motparten skall kunna glädja dem med att säga tillbaka.

- Nej, herregud, nej, jag behöver bara en.

- Varför har du då beställt tre?

- Jag har inte beställt en enda. När jag trycker på "Skicka" så blir svaret bara "Error".

- Nämen, e du goooo eller, det var ju tetigt!

Vad tetigt betyder är vi lite osäkra på, men sannolikt står det för retfullt eller liknande.

Göteborgaren sa det emellertid så glatt och käckt och trevligt så min kollega inte kom sig för att med malmöitiskt kynne och på ren skånska berätta vad han tyckte om "Skicka" i kombination med "Error".

Efter många glada utrop från säljaren togs två av de tre beställda diskmaskinerna bort från ordern och kollegan informerades om att kommande dag skulle maskinen anlända. När som helst mellan kl 12.00 och 21.00.

Även detta är en svår tid, om man förväntas infinna sig på arbetsplatsen dagligen, men bevakning av bostaden ombesörjdes medelst lock och pock, mutor och hot av diverse familjemedlemmar och den stora väntan inleddes.

Kom maskinen inom den utsatta tiden?

Nej, självklart inte. Kl 22, när delar av familjen börjat dra av överkasten på sängarna, backade lastbilen in på gården utan någon som helst förvarning i form av exempelvis en telefonpåringning, röksignal eller telepatiska anrop.

Maskinen stjälptes av, kopplades in och den begagnade maskinen avpolletterades, allt på ingen tid alls. När sedan berget av disk skulle åtgärdas på maskinell väg och familjen högtidligt stod samlade kring den nya investeringen, visade det sig att ingen tid alls varit lite i knappaste laget. I synnerhet inkopplingen till avloppet borde ha fått åtminstone lite tid. Det sprutade vatten överallt.

Då hade emellertid händige killen med lastbilen försvunnit.

Hur det hela löstes vet jag inte, förmodligen klarade föredetta kollegan av detaljerna själv, han är som sagt både man och händig.

Poängen jag vill att ni noterar är dock följande: Det är inte bara jag som drabbas. Inte bara jag. Det kan hända den bästa. Inte bara mig. Inte bara mig.