Morgonjogg i Turkiet

Varje morgon i Turkiet steg dottern och jag upp, väckte de lokala tupparna och gav oss därefter ut på en joggingrunda längs stranden.

Snittemperaturen i skuggan vid 8-tiden på morgonen låg på 32 grader och vi klarade därför bara av att jogga till en lång brygga, ca 15 minuter bort. Vid det laget hade vi upplevt tunnelseenden och hallucinationer som i mitt fall bestod av oaser med palmer, luftkonditionering och svala madrasser. Sannolikt hade vi också trampat ned minst 5 barn och lösspringande hundar var, utan att varken se eller märka dessa.

Att påstå att vi svettades är att uttrycka sig försiktigt. Svetten stänkte metervis omkring oss i takt med våra steg och höll man sig i vår närhet behövde man inte bada. Man blev blöt ändå.
Efter 15 minuters löpning drack vi upp allt det medhavda vattnet och hasade sedan samma sträcka tillbaka.

Dottern fick mycket stöd och uppmuntran på vägen. Inhemska män vid jetski-båtar sprutade vatten på henne för att svalka, inhemska män vid parasailingbåtar hejade och klappade i händerna, inhemska män vid restauranger sprang efter henne och hällde dricksvatten i hennes ansikte.

Ibland stänkte det händelsevis lite på mig. Sådana morgnar var bra morgnar.