Har nu återkommit till baslägret efter 70 minuters löpning. Jag hade bestämt mig redan igår för att jag skulle ta tjuren vid hornen så fort jag vaknade imorse, och vaknar jag vid 8, så springer jag vid 8.
Att det regnade när jag stoppade ut näsan ändrade inte planerna. Jag utgick ifrån att det skulle sluta efter ett tag, och det hade jag alldeles rätt i. Av de 70 minuterna jag joggade regnade det faktiskt bara i 60 minuter, i hela 10 minuter var det hur torrt som helst.
Dock inte i mina skor. De läcker som ett såll trots att jag spänstigt hoppade över alla vattenpölar. Nåväl, de flesta. Åtminstone i början av rundan. I slutet av rundan blev det kanske inte så mycket bevänt med hoppandet. Jag tog möjligen ett något längre steg men landade för det mesta i vattnet med båda fötterna ändå.
Att få in vatten i skorna är roligt, när man springer så liksom skvalpar det omkring och går små vågor mellan tån och hälen. Och inledningsvis är det nästan behagligt, sen gillar man det inte. Det är ungefär som när man kissade på sig som liten, först är det varmt och skönt, sen blir det kallt.
Och under hela rundan var det erbarmligt ensamt. Sveriges villaförorter består inte av morgonpigga människor, är min vetenskapliga slutsats. På 70 minuter mötte jag en trött kvinna med hund, ingen av dem tittade upp, en pappa med två barn, en i sittvagn och en på trehjuling. Jag kunde inte se om någon av dem tittade upp, för just då regnade det så att sikten var obefintlig. Och när jag närmade mig bostaden såg jag en äldre dam i morgonrock som var ute och hämtade sin tidning. Hon varken såg eller hörde mig. Och just då var jag så trött att jag inte är helt säkert på att jag såg eller hörde henne heller. Jag kan ha inbillat mig.
Nu skall jag fixa till utseendet något, håret hänger i blöta testar fortfarande, och sedan skall jag åka och köpa kakel. Köket skall kaklas om, har jag tänkt, och en bra början är att köpa hem materialet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar