Ett annat liv

Har ni någon gång reflekterat över hur ni lever och funderat på om ni valt det själv eller om det bara blivit så?

I ungefär 25 år har jag jobbat på kontor, haft hus, kört ut soptunnor, skottat snö på vintern, lagat mat ljusa sommarkvällar, lagat mat regnbedrövliga kvällar i november, påskpyntat, arrangerat midsommarfester, gått på kräftskivor, haft släktmiddagar för olika konstellationer släktingar som jag inte längre har kvar, skjutsat till fotbollsträningar, bytt lakan, läst tidningen, haft feber och kört tung motorcykel lite snabbare än lagligt.

Och inte mycket har ändrat sig på vägen fram.

Jag jobbar fortfarande på kontor om än i annan befattning än när jag var 20, jag har fortfarande hus, om än ett annat än när jag var 20 och barnen har blivit till och successivt blivit större. Men i det stora hela så är allt sig likt. Livsformen är densamma.

Och ibland tänker jag att jag kanske borde pröva leva på något annat sätt. Kanske skall jag skaffa en taklägenhet i Malmö. Säga upp mig och börja frilansa som partyfixare. Klippa håret kort och börja använda röda skinnbrallor med leopardtoppar. Gifta om mig med 25-åring. Skaffa en grand danois. Bli militant vegan. Gå på polishögskolan eller försöka bli yrkesmilitär. Eller skaffa gård på landet och börja föda upp grisar.

Har jag blivit en präktig förortsmamma för att det var det jag helst ville eller har det liksom bara blivit så?

Sånt tänkte jag på idag, när jag var ute och sprang mina 9 km.