Fredag i mammatappning

Hela helgen försöker jag spjärna emot tiden så att den inte skall gå. Helgen skall inte ta slut, det är målet. Hittills har jag inte varit direkt framgångsrik inom detta område.

Fast jag sätter klackarna i backen så blir det lik förbaskat måndag titt som tätt. Och då känns det som en ocean till nästa helg. Men oförtrutet pratar man om fredagen, räknar dagarna dit, jublar på Facebook när det bara är en dag kvar och nästan hjular hem efter jobbet på fredagkvällen, för nu...!

Klockan är snart 21 och den berömda fredagkvällen pågår för fullt. Kvällen då man äter långsam middag, umgås med familjen, pratar till punkt, tittar kärleksfullt på barnen som stolt över sin mamma tittar tillbaka. När man tittat färdigt på varandra tittar man på familjeprogram på teve, tävlingar, gärna med familjefokus, eller film eller kanske CSI.

Trötta men lyckliga går man slutligen till vila, var och en på sitt rum, läser en stund i en bok och somnar sedan tryggt, långsamt på väg mot veckans näst bästa dag: lördagen.

Pyttsan.

Den rara modern står med spisrosor på kinderna i köket och väntar på de rara barnen som inte infinner sig i tid. Dottern som försöker synka umgänget och det viktiga privatlivet med störande familjerelaterade inslag såsom middagar, kommer inflängande med andan i halsen och faller ned som en sten på köksstolen.

Innan jag har hällt upp såsen på min tallrik är hon färdigäten. Jag har funderat på om barnen möjligen behärskar konsten att idissla för trots att det verkar som om de sväljer både klyftpotatisen och den stekta biffen hel, verkar de inte ha problem, varken med tarmvred eller förstoppning.

Ungefär samtidigt som hon har sugit i sig de sista broccolibitarna ringer det på dörren. Där står hela byns generation -94 och några sekunder senare är alla borta för vinden, på väg mot fjärran mål (Malmö).

Lillebror, som äter lite mer än sin syster och således behöver något mer tid att svälja sin mat hel, ägnar å sin sida en god stund åt att genomföra kortfattade, korthuggna och tillsynes helt informationslösa telefonsamtal med generation -96 varpå han försvinner från hushållet. Han skall "ut, asså ut bara, öööh jag kommer... öööh, sen...".

Jag har tillbringat kvällen med att sortera om kryddorna i kryddskåpet. Innan stod de i bokstavsordning, nu står de kryddor jag använder oftast längst ned.

För att liva upp det hela lite har jag småsippat på kolsyrat vatten under kryddpysslandet, för rätt som det är har något barn förirrat sig till något ställe dit det kunde ta sig men av någon anledning inte kan ta sig ifrån. Och då måste jag kunna köra och hämta. Inget vin, alltså.
Nu skall jag strukturera upp mina plastkassar, tänker jag. Fast jag har inte bestämt mig om jag skall sortera dem efter färg eller efter storlek...

Kanske gör jag både och, jag har många timmars mammajour kvar innan jag med gott samvete kan somna i soffan.