Tävlingsinstinkt - dålig förlorare

Jag är född med tävlingsinstinkt, vilket innebär att jag också automatiskt är en tämligen dålig förlorare. Jag tycker verkligen INTE om att förlora och ger mig därför inte in i andra tävlingar, än de som jag har stor chans att vinna. Just för att skona mitt känsliga sinne och för att inte i onödan förstöra andras tillvaro.

Detta har gått i arv till 50 % av barnen. När dotterns lag (i unga år) förlorade i fotboll, kunde man efter matchen se skrapmärken efter hennes naglar på golvet i idrottshallen. Dessa uppkom när vi fick släpa henne, vilt skrikande och gråtande, från planen eftersom andra lag också ville spela. Själv krävde hon omedelbar revansch.

Sonen, däremot, är helt oberörd. Han kanske inte gick av planen glatt visslande när de förlorat med 14-0, men inte långt ifrån.

Min tävlingsinstikt är vidsträckt. Det behöver inte vara jag som tävlar, för att jag skall vara en dålig förlorare om inte rätt tävlande vinner. Jag blir förbannad å andras vägnar också, vilket jag gärna vill se som en god egenskap. Jag BRYR mig.

Således var jag mycket nöjd över fotbollen Sverige-Ungern igårkväll ända fram till 79-onde minuten när en dum ungersk spelare satte 1-1 på straff. Jag tyckte han fick lägga straffen alldeles för nära målet, det kan aldrig ha varit korrekt. När Sverige får lägga straffar får vi göra det tvärs över hela planen. Så uppfattar iallafall jag det.

Om en match pågår i 90 minuter, det står 1-0 till Sverige hela vägen fram till 79-onde minuten då det blir 1-1, och detta oavgjorda innebär att hela fotbolls-EM är i fara för Sveriges del, då blir jag inte glad.

Jag blev inte heller glad. Jag blev så förbannad att jag stängde av teven.

Imorse kollade jag de kommentarer jag fått på FB efter ett käckt uttalande till världen från min sida om att Sverige skulle vinna och att jag hade en del i detta. Efter en match som slutat 1-1 var jag beredd på hugg och slag och spydigheter och fick också en uppsjö med "bra jobbat" och liknande kommentarer som jag tolkade som spydiga.

Men lite osäker blev jag när ingen direkt gick ut i anklagelser om att felet var mitt, så jag var tvungen att kolla på Sydsvenskans hemsida. Och vi hade vunnit! 2-1 i sista svängen!
Nu grämer jag mig att jag är en så dålig förlorare att jag inte kunde titta färdigt på matchen. Jag får kolla med sonen om detaljerna. Han har säkert sett allt och småtrallat hela vägen fram till segern.