Universalplagget

Klockan är nu snart 7 och jag känner mig redan nöjd med dagen, so far. Har bland annat stått i morgonrock och skalat rotfrukter till kvällens middag samt parkerat dessa i vatten så de inte tappar stinget. Sen har jag, iklädd samma badrock, mr-musclat badrummen så att jag fem i sex i kväll kan ägna mig åt att glida omkring i min guldlaméklänning, drapera mig över diverse armstöd på fåtöljerna och se elegant ut.

Badrock är ett mycket bra arbetsplagg, kan konstateras. Inga större begränsningar i svängradie. I den mån min kropp fortfarande kan intaga märkliga vinklar och böjar, följer badrocken snällt med utan att streta emot. Blir man svettig tar man bara av sig badrocken, slänger in den i tvättmaskinen och plockar fram en ny. Jag har en hel garderob med badrockar.

Mitt i mr-musclandet slog det mig att jag inte hade satt fast sonens baklykta på hans cykel. Framlyktan kom på redan i förrgår men sedan fick agenten viktigare uppdrag och jag tänkte att han väl kunde fästa lampan i byxlinningen eller något så länge. Det prövade han igår, och med tanke på att byxlinningen på dagens pojkgeneration hänger någonstans i knävecken, fungerade inte denna lösning. Asfalten under honom var röd och fin, men det anade han att polisen inte skulle nöja sig med.

Ikväll kan jag inte ligga på alla fyra och montera lyktor i min guldlaméklänning, det säger sig själv. Alltså fick jag göra det nu morgonen. Iklädd badrock. Ett universalplagg, smidigt och bra även för dylika uppgifter, kan konstateras. Den är nästan jämförbar med ett par blåbyxor vad gäller utformningen. Jag kunde ha skruvmejslarna i ena fickan och skruvar/muttrar i den andra samtidigt som jag böjde mig obehindrat. Oerhört praktiskt.

Det enda som var lite opraktiskt var att badrocken envisades med att gå upp hela tiden. Sånt gör inte mycket när man är inomhus, men utomhus kan det väcka anstöt. Tack och lov var det ingen större rusning på villagatan vid halvsex imorse. Dessutom var det mörkt. Vilket jag för första gången den här hösten uppskattade.

Kram Mimmi

PS. Jag har ingen guldlaméklänning. Det kändes bara härligt att kunna föreställa mig det...