Dagsformen

Om man är professionell i någon idrott, kan man vid mindre lyckade framträdanden skylla på "dagsformen". Stakar man ut med sina nyvallade skidor högst upp på backen och därefter kör raka vägen ut i geografin två meter längre ned så att slalompinnar, funktionärer och mindre säkerhetsmedvetna åskådare yr åt alla håll, kan man till upprörda journalister efteråt skylla på att dagsformen inte var riktigt bra. Genast förvandlas de anklagande blickarna till beklaganden och idel förståelse.

Spelar man fotboll i lag, kan man alltid skylla på tränaren. Man har sprungit på den ruta man skulle hela matchen igenom, att inte bollen kom just där någon gång kan man inte hjälpa. Att man förlorat är således ingen av de 11 på planens fel. Tränaren skall omedelbart avgå.

Även jag känner ibland av dagsformen, men jag tycker jag möter föga förståelse för det. Dagsformen en tisdag är t ex alltid bättre än dagsformen en måndag. Dagsformen en fredag är som regel på topp! Men kan man låta bli att skriva tilldelningsbeslut, attestera fakturor eller författa kloka beslutsunderlag på måndagar för det?

Nej, det kan man inte.

Möter man förståelse om man råkat attestera en nolla för mycket eller skriva ett beslutsunderlag om omedelbar evakuering av hela befolkningen när det istället var tänkt att man skulle anta en plan för sådan evakuering vid stor katastrof?

Nej, det får man inte.

Men igår, när jag började jogga niokilometersrundan med dottern och de sista kilometrarna såg hennes rygg allt mer i fjärran och den sista sträckan såg henne nå fram till bostaden, stretcha lite på garageuppfarten, gå in och duscha, strunta i att vädra ut ångan trots att jag sagt till så många gånger (!), gå ut i köket, göra en kopp te och bre en macka, allt detta innan jag så småningom hann ikapp henne och ramlade in i hallen, DÅÅÅÅ skyllde jag på dagsformen och förväntade mig att jag skulle få smaka lite på teet och kanske få ett bett av mackan. Eller halva mackan. Just för att jag plågades så svårt av dagsformen.

Men hon tittade bara upp och konstaterade att "gud, vad du är långsam. Nästa gång får du starta tjugo minuter före mig".

Dagsformen verkar bara gälla för proffs...

Kram Mimmi

(Nej, jag har inte attesterat några nollor för mycket. Eller börjat evakuera hela kommunen. Det var bara ett exempel...)