Finns inte mer att skriva om

Jag har väldigt svårt att fatta mig kort. Det finns inget som jag vill förmedla, som jag inte kan göra till en lång historia, gärna med lite omtagningar på de väsentliga ställena, så att budskapet VERKLIGEN går fram. Att skriva krönikor för tryckta medier har därför varit väldigt svårt för mig. Först skrev jag, sedan strök jag och när jag hade strukit ned så mycket det gick för att återstoden skulle vara begriplig, så hade jag ändå dubbelt så många tecken kvar som önskat.

Detta har gått i arv i rakt nedstigande led till dottern. Hennes uppsatser är längre än Eus regler för lantbruksbistånd och hur mycket lärarna än hotar att hålla igen slutbetyget i svenska om inte en fokusering och uppstramning sker, så fortsätter hon i samma långa utredande form.
Arvet har emellertid inte drabbat sonen.

Igår skulle jag skriva ut en labbrapport (biologi) åt en av sonens kvinnliga klasskamrater. Hon mailade mig, jag skrev ut och gav sedan papperet till sonen för vidarebefordran. Jag hann se att hon hade skrivit långt och innehållsrikt med både inledning och utredning, hypotes och analys samt en sammanfattning.

Strax efter kom sonen med en fil för utskrift. Uppgiften var densamma som klasskamratens och jag såg fram emot att få skriva ut en noga genomförd laboration med analys, jämförelsealternativ, utredningsditon och en vetenskapligt balanserad slutsats. Minst 3-4 sidor, förmodade jag och satte för säkerhets skull i fler papper i skrivaren innan jag beordrade utskrift.
Ut kom en halv sida med text. Samma rubriker som tösabitens, men med betydligt kortare resonemang kring slutsatserna. I vissa fall bara några ord.

- Nämen, sa jag förvånat, varför skriver du så mycket mindre än din klasskamrat? Skall du inte skriva lite till, kanske några meningar ytterligare under varje rubrik?

- Nej, blev svaret, det ska jag inte. För det finns inte mer att skriva om, jag har tagit med allt.

Min världsbild rubbades. Kan "tagit med allt" verkligen vara så kortfattat? Kan det verkligen räcka med att ta med allt bara en gång? Och genom att man skriver ned det på bara ett sätt? Jag brukar skriva ned samma sak flera gånger med olika ordval så att jag kan vara säker på att hela målgruppen, en stor andel utanför målgruppen samt några analfabeter har hela bilden klar för sig när de har läst färdigt. Dessutom har jag fått för mig att alla lärare, utom möjligen de i svenska, gillar utredande och pladdrande resonemang. Det var så jag fick bra betyg i historia, nämligen.

Så nu är jag lite orolig för hans betyg i biologi. Men å andra sidan kan jag nog glädja mig åt ett MVG i svenska, för mer kortfattat och fokuserat än så här, det kan man nog inte skriva.