Härligt att flytta. Åt andra.

Jag tycker mycket om att flytta.

Åt andra.

För då kan man småvisslande pyssla runt lite med tvättmedel och rengöringsprodukter i grovköket, ordna och provspreja parfymer i badrumsskåpet, tända små värmeljus för att mysa till det lite medan man arbetar, kräva kaffe med jämna mellanrum, kräva mat med jämna mellanrum, med gott samvete kränga i sig en Xanté efter lunchen (eftersom man råkade hamna på inomhustjänst och slapp köra bil på hela dagen), dricka lite vin på blanka eftermiddagen, lyssna på husägarnas önskemål om hur de vill att man arrangerar deras pinaler, välja att göra det på ett annat (och bättre!) sätt, tvinga dem att acceptera detta sätt samt hota dem med att göra oanmälda kontroller för att konstatera att den valda ordningen upprätthålls under hela det kommande året. Kanske två år, när jag tänker efter.

Helt underbart.

Och när man är fed-up på oordning, försvunna osthyvlar, lampor som inte lyser när man vill tända och kalla element, då åker man hem till sitt eget hushåll, där tingens ordning är upprätthållen.

Dessutom kom jag hem med två flaskor Felix ketchup och två kvistar garderobsblomma som "råkade" gå av från moderplantan och som skall odlas upp och få bo i mina mörka utrymmen framöver. Ketchupen hade gått ut och skulle slängas, men sån oväsentlig information som bäst före datum tittar jag aldrig på. Jag jobbade för länge sedan i livsmedelsbranschen, i produktionsledet, och fick då lära mig att dessa bäst-före-datum är satta med marginal, hängslen, livrem och extra gummiband om benen. Så länge det inte kommer gröna, svampliknande klumpar när man vänder ketchupflaskan upp och ned och trycker, är ketchupen ok.

Jag är mycket nöjd med min lördag.