Helmörker

På tal om min helljushistoria från imorse så fick jag idag höra en annan rolig belysningsberättelse direkt ur livet av en före detta kollega.

Han var ute och övningskörde i mörker med sin flickvän i en Volvo. Det var hennes egna, gamla Volvo dock, eftersom det handlade om just övningskörning och kollegan (liksom många män) hade starka känslomässiga band med sitt eget fordon. På sin höjd fick hon träna på att tvätta hans bil, men knappt det. Att köra kom inte på frågan.

(Att tvätta en mans bil, enligt min egen högst personliga erfarenhet, är mycket besvärligare än att tvätta en kvinnas bil. En mans bil måste tvättas uppifrån och ned och med olika svampar beroende på om det är tak och sidor som skall tvagas eller om det är fälgarna. Tydligen finns det en mikroskopisk möjlighet att det fastnar gruskorn från bilens nedre regioner och dessa kan i värsta fall repa de övre regionerna om man tillämpar metoden tvättning nerifrån och upp. Själv tvättar jag i färdriktningen och det tycker jag funkar utmärkt. Har aldrig märkt några repor.)

Nåväl.

Bäst de körde lyckades flickvännen aktivera helljuset, något som jag personligen blev imponerad av. Det blev hon också. Dessutom blev hon överraskad för hon hade inte märkt att hon hade gjort något särskilt med händerna som skulle kunna ha orsakat detta.

Helljuset lyste upp mörkret för både dem och mötande trafik och ljustutorna från de mötande bilarna ackompanjerade vackert min före detta kollegas milda tillrättavisningar om att hon nog borde få bort strålkastarna så fort hon kunde. Flickvännen blev stressad och lyckades överhuvudtaget inte få ordning på spakarna utan gjorde som jag, blinkade än åt höger, än åt vänster, fortfarande med rena ljusorgeln på grillen.

Till sist tröt tålamodet hos min före detta kollega och han röt med sina lungors fulla kraft att nu slår du OMGÅENDE ifrån helljuset. Då blev hon rädd och vidtog plan B vilket var att släcka ned hela bilens alla lampor.

Sannolikt blev många, både bakom och framför dem, väldigt förvånade över att södra Sveriges mest upplysta fordon plötsligt försvann i tomma intet. Dessutom försvann vägen ur synfältet för både min före detta kollega och den övningskörande flickvännen. En rutinerad förare kan koppla in intuitionen och klara sig ett tag på den, men är man ovan brukar det underlätta att se vägen man kör på. Detta hände sig för övrigt i förfluten tid så de kunde inte ens hålla upp mobiltelefonerna och visa att de fortfarande existerade. Mobiltelefonerna var oturligt nog ännu inte uppfunna.

Min kollega erkände att han blev rädd. Något han påstår varken har hänt förr eller senare.
Efter en del mankemang där min före detta kollega mer eller mindre fick ta över alla spakarna medan flickvännen koncentrerade sig på att styra, gasa och bromsa, så kom de helskinnade hem.
Jag glömde fråga om hon fick något körkort. Jag vet i alla fall att min föredetta kollega är ihop med en annan kvinna nu…