Mamma dricker

Mina barn har ett rikt umgänge och far ständigt iväg åt alla möjliga håll med buss eller cykel. För att sedan ringa hem, mitt i natten och berätta att:

- Öh, jag fattar ingenting men typ det KOMMER ingen buss...

- Öh, asså, cykeln har gått sönder på något vis. Hur, asså jag vet inte, asså, vi bara typ hakade i varandra, Ogge och jag och, ja, asså, nu går den inte att cykla med.

- Jag tänkte bara berätta att jag är hos Stina nu och jag tänkte gå hem (1 mil becksvart 70-väg utan vägren, mammas anm.) och det är inget problem alls, mamma, men alltså bara så du vet så blir jag typ lite sen.

Såna saker berättar de. Och alla deras berättelser slutar med att jag iklädd träningsoverall och jacka, badrock och jacka, pyjamas och jacka eller, vilket tyvärr också har hänt i en nödsituation, BARA en jacka, beger mig ut med bilen i natten för att leta rätt på snorungarna.

Och då är förutsättningen att jag är nykter. Det ser INTE bra ut om en säkerhetschef åker fast för rattfylleri. Inte bra.

För att jag åtminstone någon gång skulle få dricka ett glas vin och känna mig som en kärnfamiljsmamma, brukar jag planera in detta fylleslag till torsdagarna. Ingen av barnen tränar då, och dessutom ligger de som regel hemma och laddar upp inför helgens förlustelser. Trots det tar jag inget för givet utan frågar alltid för säkerhets skull, om det är säkert att alla tänker tillbringa kvällen i familjens hägn. Skall de det, trycker jag upp ett glas vin ur dunken och skålar fint med mig själv till ärtsoppan.

Min lilla guldkant på tillvaron.

Förra veckan var ritualen genomförd, maten lagad, barnen räknade och frågestunden avklarad. Båda skulle vara hemma och jag kunde hälla upp. Det gjorde jag. Eftersom jag dricker så sällan kan det bara bli ett glas, för annars blir jag bakfull på jobbet dagen därpå. Och det är inte heller bra fast av andra skäl.

Då ringde dotterns telefon. Dottern svarade, lyssnade, skakade på huvudet, lyssnade igen, svarade nej, lyssnade, skakade återigen på huvudet och förtydligade sedan för uppringaren:
- Nej, jag kan inte ikväll. Nej, det går inte, du förstår, mamma sitter och dricker...

Jag satte vinet i halsen, hostade så det sprutade Rioja på mina vita köksväggar, gjorde time-out-tecknet, gjorde tecknet för att lägga på luren och gjorde slutligen tecknet där man ritar med pekfingret över sin egen strupe. Där någonstans förstod hon att jag ville förmedla något budskap, avslutade samtalet och tittade sedan förvånat uppfordrande på mig. Nå, vad ville jag?!

Jag visste inte i vilken ordning jag skulle börja mina förklaringar om det olämpliga i att säga att mamma sitter och dricker. Begriper du inte att det låter som om jag hänger över köksbordet med huvudet mot vänster arm, och kärleksfullt tittar på det breddfyllda dricksglaset med Explorer som jag håller i min högra hand?

Nej, vad skulle det vara för märkliga människor som får sådana associationer? Att man dricker är väl inget konstigt? Man äter ju också ibland?

Fr o m denna vecka tränar sonen badminton på torsdagar så numera är min tillvaro helnykter. Jag har dock övervägt att börja dricka vin till frukost på helgerna. Då är ingen av barnen vakna och innan de har behov av transportservice har jag hunnit nyktra till. Fast jag får vara noga med att ingen av dem ser det. Jag kan tänka mig hur det skulle uppfattas att mamma alltid dricker rödvin till morgongröten.