Strejkvarning på företaget

Jag har tidigare i detta forum beklagat mig över att både ledningen (jag) och personalen (jag) på företaget Familjen (jag och barnen) är överbelastade. Arbetsmiljöverket har lagt in vitesförelägganden, personalen har hotat med strejk och ledningen har föreslagit blockering om inte arbetsfördelningen i företaget blir bättre, men inget har direkt hjälpt. Lite kanske, under någon kortare period, men inte mycket.

Idag efter jobbet skall jag ut på lokal med min sidosyssla, den som ger Familjen intäkter varje månad, och sådana påhitt kräver förberedelser inom Familjen. Igår fick jag därför laga två middagar, en till igår och en som barnen kan äta idag. Jag bad dottern om hjälp direkt när jag kom hem, hon satt och tittade på Top Model på teve, och verkade ha kapacitet över.

Teveprogrammet drog dock ut på tiden och efter programmet var hon tvungen att reflektera över handlingen och dess innehåll, med påföljd att hon kom ned till köket och erbjöd sina tjänster lagom för att hälla upp mat till sig.

Men, hon erbjöd sig! Jag fick skylla mig själv att jag hade gått igång så ivrigt på egen hand.
Middagen igår utgjordes av gorgonzolafyllda laxfiléer, klyftpotatis, en fetaostsallad samt hemgjord romsås (som faktiskt dottern svängde ihop, får erkännas).

Middagen idag utgörs av "mustig höstsoppa", se www.arla.se och den består i mitt fall av potatis, sötpotatis, gul lök, palsternacka, morötter och rotselleri som kokas i buljong och mixas. Bara skalandet tog en livslängd och när jag dessutom hackat, kokat och mixat hade halva kvällen gått. Resultatet var dock en gryta full med en ganska smaklig orange-färgad röra som idag av barnen skall förses med kryddor, creme fraiche och matlagningsgrädde och bli till soppa.

Sonen var under tiden Tina-Mimmi Nordström härjade runt i köket på två timmars fotbollsträning. Vi åt själva, dottern och jag, och satte därefter in fisk och klyftpotatis i ugnen för att hålla värmen. Sallad och romsås fick en plats i kylen. Soppämnet stod kvar på spisen i jättegrytan för att svalna.

När gossebarnet, den allt längre tonårssonen, kom hem var han vild av hunger. Själv var jag vild av iver över att få gå igång med Bonde söker fru på fyran, och jag skrek bara instruktioner om var maten fanns och lät honom sedan hållas på egen hand. Hur mycket kunde hända, typ.
Mycket, tyvärr.

Pojken åt, svarade "ja" på moderns förväntansfulla fråga om det varit gott, och försvann sedan ut igen för nytt umgänge med sina kamrater. I i en reklampaus gick jag ned för att återställa ordningen i köket efter vikingens härjningar och kunde konstatera att:

• Laxen var helt slut.
• Klyftpotatisen var nästan slut.
• Såsen var slut.
• Sallad fanns det kvar (är jag förvånad).
• Men, och nu kommer det märkliga, soppämnet var nästan också slut. Vad i hela friden hade han gjort med min soppa?

När sonen så småningom, fortfarande mätt och rosig om kinderna, kom hem ställdes han mot väggen. Var var soppan?

Soppan? Han hade inte ätit någon soppa?!

Däremot hade han tagit en rejäl portion av den där konstiga röran som stod på spisen. Rotfruktssalsa, var det nog. Lite märkligt att kombinera ihop salsa med sallad, onödigt mycket grönsaker till samma måltid, typ, men helt ok. Mättade bra, iallafall.

Sammanfattningsvis har barnen numera ingen middag till idag. Och jag hinner inte laga något nytt. Jag vet inte hur jag skall lösa det annat än på trash-morsan Tabithas sätt:

- Här är pengar, stick och köp pizza.

Och jag vet från säker källa att både ledningen och personalen på företaget Familjen funderar på att gå ut i strejk.