Äntligen klar med mitt möbelmonteringsmaraton. Sköna hem är nu välkomna att göra ett reportage. Eller Ikeas kundtidning. Jag skulle kunna ställa upp som månadens monterare, under rubriken "konsten att få möblerna att hålla ihop utan att använda alla skruvarna". För jag har en hel påse med blandade produkter över som jag tror att jag kommer att ha stor nytta av när jag vill bygga något eget någon gång. Faktum är att jag tror att jag har tillbehör tillräckligt för att skruva ihop en mindre friggebod.
Det här var dessutom första gången i mitt liv som jag helt på egen hand monterade ihop tre likadana byråer efter varandra och även detta kan man lära sig saker av för livet:
Den första tar längst tid. Här måste man ägna lång stund åt att titta på teckningarna och försöka jämföra dessa med det material man har framför sig på golvet. Är det inte helt likt får man använda de delar som mest påminner om bilden. Improviserar man för mycket blir det fel och då får man göra om. Tänker man inte till och är misstänksam mot alla instruktioner, här har man glädje av att vara mamma till tonårsbarn, den naturliga misstänksamheten är ständigt satt i läge "on", så tror man inte det spelar någon roll vilket håll man vänder en viss bräda. Och då visar det sig 15 teckningar senare att det gjorde det. Och så får man göra om.
Byrå nummer två blir bäst. Man är uppdaterad i hur monteringen skall gå till, man har gjort en del misstag som man inte känner för att göra om, och de misstag man gjorde på förra byrån men inte rättade till, undviker man skickligt den här gången.
När man kommer till byrå nummer tre haltar kvaliteten igen. Då tror man nämligen gärna att man vet exakt hur det är man skall göra och har därför redan slängt instruktionsbilderna. Dessutom tror man sig ha kommit på förbättringar i produktionsledet och börjar ändra om i ordningen på teckningarna för att få omväxling (när man är på byrå tre börjar uttråkningssyndromen komma) och för att speeda upp det hela lite.
Detta funkar utmärkt och man känner sig som Mulle Meck på Nobelfesten tills man kommer till bild 27 och i princip bara skall ta fram trasan och torka av den färdiga produkten. För då upptäcker man att man har glömt sätta dit de brädor som skall utgöra mellanrum mellan lådorna. Och dessa kan man INTE med hjälp av hammare försöka slå på plats på bild 27. Att överväga tvåkomponentslim och limma på dem funkar inte heller. Man får vackert backa till bild 13 igen.
Det är väldigt nära att man vill gråta i stunder som dessa.
Men strunt i det, nu är jag klar och allt håller ihop. Tittar man på min kropp så är det nära tillhands att tro att jag har återuppstått från romartiden. Jag ser ut som en av de första kristna som man genom diverse påtryckningar och övertalningar försökte få att återgå till den rätta tron. Jag stod emot länge, det syns. Jag har nämligen två blåa fingrar, saknar i stort sett 4 naglar och är försedd med diverse sår i händerna. Även ett intensivt användande av skruvdragare får effekter i frökenhänder. Benen är blåslagna och fulla med revor, vilka tillkom när jag satt på golvet och hade halva dubbelsängen i knäet för att kunna montera ihop delarna.
Nu återstår bara att riva ned det berg av kartonger som jag har på garageuppfarten i 2 x 2 cm stora bitar så att jag kan peta in dessa i containern för kartong och wellpapp. Vem designade springorna på dessa containrar, det har jag funderat på förut. Ormmannen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar