Det är märkligt hur man efter en vecka helt kan ställa om sin dygnsrytm, bara man får lite hjälp på traven i form av tonåringar kombinerat med ledighet.
Jag är biologiskt sett kvällstrött och morgonpigg med en dragning åt huvudvärk om jag inte får sova mina åtta timmar. Nu efter en vecka i barnens zombietillvaro har jag ändrat mig. Vid midnatt trallar jag fortfarande omkring utan problem och jag, som inte brukar kunna sova längre än till möjligen 5 eller 6, ligger som en klubbad säl flera timmar efter detta klockslag. Tio timmars sömn äro platt intet.
Igår, när jag vaknade och som vanligt slängde en blick på klockradion, trodde jag emellertid att min dygnsrytm helt hade gått överstyr. Klockan stod på 17.24 och SÅ länge har jag aldrig sovit. Det var dessutom synnerligen olämpligt att jag råkade göra det just på nyårsafton.
Jag for upp som en dagen till ära passande raket och kunde vid närmare studier konstatera att klockan var 10.24. Mina glasögon hade legat framför klockradion så att en del av skalmen hade skärmat av nollan och gjort den till en sjua för mina närsynta ögon. Det var en lättnad.
Till mitt försvar får dock nämnas att jag hade mina aningar om att 17.24 inte var med sanningen överensstämmande redan innan jag hade bringat klarhet. Det var misstänkt ljust ute, nämligen.
Numera är jag alltså också inställd på zombierytmen, se bara, klockan är 3 på morgonen och jag kan fortfarande kommunicera skriftligt, och på måndag skall jag upp och börja jobba igen. Klockan 6, skall jag upp. Frågan är hur bra zombierytmen går att kombinera med offentliga-tjänstemanna-rytmen.
Det känns som om det kommer komma en period av huvudvärk igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar