Någon gång på 70-talet levererades det biofilmer som hette Stjärnornas krig och som jag tittade på med stor behållning. Detsamma gjorde mina väninnor och sedan hade vi långa och intensiva diskussioner innehållande både för- och nackdelar, fakta- såväl som känslogrundade argument, hetsiga debatter och i något fall faktiskt små inslag av handgripligheter, rörande huvudrollsinnehavarna i filmerna. Var det Han Solo eller Luke Skywalker som var snyggast?
Jag höll på Han Solo, redan då föredrog jag män framför pojkar.
Det var främst för deras skull vi satt och tittade på filmerna, handlingen var underordnad och jag kan garantera att ingen av oss 14-årsbrudar hade kunnat ge ens en luddig beskrivning av vad det hela gått ut på om någon mött oss i biofoajén efteråt och frågat. Mer än att Han Solo och Luke Skywalker körde omkring i rymdfarkoster med en jättevovve på två ben i baksätet. Och med en brud med en synnerligen märklig och ocool frisyr i periferin. Prinsessan Leia. Töntig. Vi gillade inte henne. Förstod aldrig vad hon hade i filmerna att göra.
Sen hände ingenting på många år, 15-20 år tror jag, och helt plötsligt kom det nyinspelade delar av Stjärnornas krig. Stor uppståndelse rådde i världen, detta var tydligen något som även andra än fjortonåriga tjejer hade uppskattat och väntat på. Det förvirrade dock något att det var del I som kom. Del I? Vad var det då vi hade kollat på på 70-talet frågade vi oss?
Det visade sig att vi, utan att ha blivit informerade om det när det begav sig, hade lagt tid, pengar och fokus på del 4-6 av en filmserie. 15 år senare kom del 1-3.
Jag är ingen expert, men brukar man inte åtminstone av praktiska skäl börja med 1 och arbeta sig uppåt?
Dessutom har man i och med detta kraftigt försvårat för målgruppen att få något som helst grepp om handlingen. Jag bestämde mig för att protestera genom att bojkotta filmerna. Om tillräckligt många gjorde detta, räknade jag med att han, Georg Lucas, skulle ångra sig, gå ut i media och på sina bara knän be om ursäkt, och sedan raskt gå igång med del 7-9. Gärna utan Leia.
Så blev inte fallet, det verkar bara vara jag som bojkottade filmvisningen och min frånvaro i biosalongerna gav inget större genomslag. Ensam men stark stod jag dock på barrikaderna ända tills sista filmen kom 2005. Det vill säga del 3. Då hade jag en relation med en karl som var djupt engagerad i både Stjärnornas krig, Sagan om ringen, Harry Potter och säkert också Alice i underlandet, Teletubbies och andra kraftigt påhittade SF-historier. Han ville se del 3, jag följde med. Tänkte göra som jag gjorde sist, kolla in killarna och hoppa över handlingen.
Det var dock en total besvikelse. Var 17 var Han Solo? Och Luke (som dög i nödfall)?
Jag försökte engagera mig i flera minuter, men gav sedan upp och föll i djup sömn. Detta irriterade relationen som å sin sida hade full koll, hade läst manuset i förväg och som initierat kunde resonera kring rolltolkningar och miljöskildringar. Han försökte väcka mig flera gånger, men detta var det tråkigaste jag drabbats av på bio någonsin och jag somnade utan problem om.
Nu har emellertid äntligen TV4 tagit ansvar för denna internationella totalförvirring och bestämt sig för att ge åtminstone svenska folket filmen i rätt ordning. Och det har underlättat betydligt för förståelse av handlingen. I förrgår såg jag del 1, igår såg jag del 2, ikväll kommer del 3 och SEN, SEEEEEEN, hoppas jag att de riktigt intressanta delarna 4-6 kommer. Och då tror jag till och med att jag kommer att förstå vad det är de gör, killarna, när de kör omkring i rymdskepp, slåss med lysrör och träffar snubbar som andas genom ett svart galler.
Speciellt intressant skall det bli att se om jag som 45-åring fortfarande föredrar Han Solo. För det är ju ändå det som är viktigast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar