Manliga ideal

Häromdagen satt jag och tänkte tillbaka på flydda dar. Typ drygt 30 års flydda dar.

På den tiden var jag i yngre tonåren och tyckte att killar som Shaun Cassidy, Donny Osmond, Per Gessle och Ingemar Stenmark utgjorde det yppersta av manlig fägring på denna jord. Dock minns jag att jag tyckte att Ingemar var en åldrig farbror som jag av det skälet hade varit tvungen att avspisa om han någon gång haft vägarna förbi Ronneby och fått syn på min väna uppenbarelse där jag stod och hängde utanför Kajsa-Lisas gatukök, med munnen full av Toy.

Jag fann det inte helt otroligt att han hade tvärnitat med sin Saab 99a eller Volvo PV4 (vilket jag utgick ifrån var den typ av fordon han höll sig med, coola båda två) om han sett mig, på fläcken blivit dödsförälskad, lovat att bara åka skidor nedför sanddyner i någon öken (jag är inte mycket för snö och kyla) eller vad jag nu önskade av honom, bara jag blev hans.

Jag hade även tänkt ut lämpligt svar på detta. Något i stil med "tack, men nejtack, jag vill nog gifta mig med någon i min egen ålder".

(Att jag sedan gifte mig med en karl som var endast några månader yngre än Stenmark är en annan historia.)

Han hade blivit ledsen, skickat fram Stig Strand som diplomatisk förhandlare, kanske Björn Borg och Linda Haglund också, de där skidåkarkillarna var ju inte de mest talföra av de svenska idrottsmännen, men jag hade stått fast vid mitt beslut.

Gråtande hade han åkt vidare till Garmisch Partenkirschen och raskt förlorat alla resterande åk den säsongen. Ungefär så hade jag tänkt mig det hela.

Märkligt nog kom han aldrig förbi Kajsa-Lisas gatukök i Ronneby. Trots att det faktiskt finns en liten skidbacke i Rödeby, bara några mil därifrån. Men det verkar ju ha gått bra för honom ändå.

Idag är jag inte alls intresserad av Shaun Cassidy, Donny Osmond, Per Gessle eller Ingemar Stenmark. Vågar inte ens tänka på att googla på de första herrarna, befarar det värsta när det gäller deras utseenden. Kan ha ändrats i en osmaklig riktning. Men nu gillar jag inte längre tvålfagra typer. Nu gillar jag män. Riktiga män. Sådana som Shrek, Severius Snape (den svarthåriga snubben med svart slängkappa i Harry Potter) och Gibbs i Navy CIS. Igår, när jag i rent utbildningssyfte tittade på Stjärnornas krig, bestämde jag mig för att lägga till Yoda på listan också. Lite för kort för mig, förvisso, men jisses vilken man!

Han stöpplar in med hjälp av käpp, går i samma hastighet som en pigg 100-åring, men halar raskt fram sitt lasersvärd och gör en radda med ninja-trick som hade fått Bruce Lee att klia sig i huvudet. Hopp i luften, sparkar och karateutfall. Sånt imponerar på mig. Yoda är med på listan.

Och katten vet om jag inte fyller på med Bruce Lee också, när jag tänker efter...