Inte åldern. Slumpen.

Jag tycker i princip att jag inte har åldrats alls de senaste 10 åren. 20 åren. Jag är i skick som ny, lika stark och spänstig som när jag var 18. Fast...

Ibland undrar jag om jag väldigt hastigt håller på att tappa synen. Jag ser inte på långt håll (det har jag aldrig gjort och är något jag finner fullt naturligt och ungdomligt) men numera ser jag inte riktigt på nära håll heller. Eller på mellanlångt avstånd. Den nya armbandsklocka jag köpte härförleden har siffror så stora att jag förstår att detta är modellen före klockan med blindskrift. Väninnan Cleo föreslog t o m att jag skulle gå runt med en liten insamlingsbössa när jag sitter på lunchrestaurang, och så får alla betala för förmånen att när helst de vill kunna slänga ett öga på min klocka och se hur mycket lunchtid de har kvar. Kanske kan jag även kränga in tjänsten på restaurangen bredvid. Man ser väldigt tydligt på min klocka hur mycket klockan är. Den är väldigt bra, även jag ser.

När barnen pratar hör jag nästan aldrig vad de säger. Ibland hör jag inte ens att de säger något, det där malande brummande ljudet som kommer från en obestämd plats i rummet kan lika gärna vara kylskåpet, fläkten, duschen (där duschar alltid någon) eller teven. Jag måste därför alltid fråga om, och den senaste tiden har jag börjat försöka lära mig att läsa på läpparna. Jag håller uppenbarligen på att bli döv och det är lika bra att förbereda mig på att leva med även detta handikapp så gott jag kan.

Idag hade vi avtackning på jobbet och jag hade klätt mig fin i högklackade stövlar. Samma stövlar som jag hade även förra vintern. Ingångna och väl nyttjade, inga nya, hårda, obekväma. I dessa stövlar jobbade jag först hela dagen, sedan stod jag och tog emot presenter åt huvudpersonen, pekade folk i riktning mot maten, pekade folk i riktning mot kaffet och tårtan, plockade fram ny mat, plockade undan fat, torkade bord, stuvade om mat och sprang mellan matbord och kök med disk och plastfolie, en sak åt vardera hållet.

Efter 3 ½ timme i aktivt arbete i stövlarna, är det numera helt omöjligt för mig att gå. Det känns som om fotlederna har gått ur led, jag har ont under fötterna, över fötterna, i fötterna, på fötterna, överhuvudtaget allt under knäna är väldigt smärtsamt.

Jag minns med säkerhet att jag dansade nätterna igenom i så obekväma skor att fötterna blödde av alla skoskav när jag kom hem när jag var 18. Men ont kan jag inte erinra mig att det gjorde.

Men dessa defekter har inte alls något med min ålder att göra. Och jag kan bevisa det. Jag har nämligen en nästan ny bil och där gick centrallåset och i stort sett all övrig elektronik sönder efter bara en kort tid. Ny bil = flera saker funkade inte. Detta bevisar att defekter inte på något sätt har med ålder att göra.

Det är helt enkelt bara slumpen som gör att jag vid 45 års ålder varken ser, hör eller orkar gå längre än 3 timmar på en dag. Inte åldern.

Jag undrar om Scholl och Birkenstock tillverkar högklackade stövlar?