Projekt "fyll på spolarvätska"

Min bil vet att jag gillar skriven information och har raskt anammat detta. Allt den vill berätta för får jag skriftligen på displayen ovanför ratten. För en tid sedan tjatade den om spolarvätska men efter att bilen varit inne på Bilia en sväng, slutade den med de dumheterna. Igår började den emellertid gnällandet igen och idag har jag precis avslutat projektet "Fyll på spolarvätska i bilen". Det har tagit mig hela förmiddagen och innehållit både litteraturstudier, bildtolkningar, okulära jämförelser, matematiska processer och en hel dos med Fingerspitzgefühl. Att något så pass enkelt skall behöva vara så svårt.

Jag vet inte hur jag har burit mig åt, men jag kan inte erinra mig att jag någonsin fyllt på spolarvätska förut. Någon annan måste ha gjort det, oklart vem. Men initialt verkade det inte så svårt, åtminstone inte förrän bilens instruktionsbok började förklara hur det skulle gå till.

Först skulle man öppna motorhuven. Det hade jag ingen aning om hur man gör och jag fick gå till sidan 162 för att läsa mig till denna onödiga kunskap. En spak skulle enligt den urusla bildillustrationen sitta under ratten. Denna spak skulle man dra i och därefter skulle man bara kunna öppna huven genom att föra en spärr åt sidan. Lät enkelt, var helt obegripligt. Typiskt exempel på instruktion från en bilmekaniker till en annan. Inte till mig.

Jag hittade spaken under ratten och drog i den. Då flyttade sig ratten. Det hade jag inte tänkt mig och jag fick sätta mig på marken med manualen och förnya studierna. Boken visade, när jag tittade noga, väldigt diffust att rätt spak skulle kunna sitta en bit ifrån den spak jag hade dragit i.

Genom att krypa in under instrumentpanelen, lägga höger öra på kopplingen och ta på mig läsglasögonen, hittade jag rätt spak. Märkligt ställe att sätta en sådan på men jag var inte på humör för filosofiska tankar om meningen med detta. Jag drog i spaken. Huven öppnades.

Inte.

Den öppnades litegrann, men inte tillräckligt för att jag skulle kunna fylla på spolarvätska om jag inte lyckades hälla in det genom ett sugrör. Det tog mig en kvart att identifiera, hitta och överlista spaken som gör att huven går upp på riktigt. Fingrarna hann bli kalla och höger pekfinger kommer jag inte att kunna använda till något som har med matlagning att göra på en vecka. Det är smutsigt där inne under huven, kan jag berätta.

Huven var uppe, nu skulle vätskan fyllas på. Men var? Hela motorutrymmet var fullt av små lock med allehanda droppar och flaskor avbildade på sig. Jag anade att man inte kunde välja vilken som helst och satte återigen näsan över instruktionsboken. Jag hade nu redan kommit till sidan 166, här går det undan!

Där stod: "Om du har en bil med 4 cyl, fyll på vid siffran 1 på bilden. Har du en bil med 5 cyl, fyll på vid siffran 7 på bilden."

Om inte de som har sålt bilen till mig vet hur många cylindrar de har satt in, hur skall då JAG veta det? Jag blev lite arg. Dessutom fanns det inget lock i min bil varken vid siffran 1 eller 7 på teckningen.

Jag hittade dock ett litet blått lock vid siffran 2 och bestämde mig för att blått borde ha med vatten att göra. Det kunde vara behållaren för kylarvätska också, men inte klagar väl kylaren om den får lite ren och väldoftande spolarvätska i sig? Jag bestämde mig för lock 2.

Och kände mig mogen att raskt gå vidare till påfyllnadsmomentet. Som tur var läste jag även informationen som var tryckt på dunken innan jag började hälla i spolarvätskan. Den skulle spädas med vatten. Åh, så mycket lättare allt blev. Not. Nu måste jag in, hämta en safttillbringare, blanda 1 del spolarvätska med 3 delar vatten, räkna ut hur mycket det blir av vardera, gillar jag matte, nej, de gör jag inte, och därefter tillbaka ut och hälla i hela härligheten i hålet under det blåa locket.

Under morrningar och djupa suckar utförde jag uppdraget. Mission completed. Och lyckat dessutom.

Jag har iofs inte kontrollerat om det verkligen sprutar något när jag trycker på spaken för vindrutesprut eller om det låter som Avestaforsens brus i kylaren, men jag har ett gott självförtroende och är säker på att jag gjort rätt.

Men kan inte låta bli att fundera över varför man inte kan sätta det lilla blåa locket där man har burkhållarna mellan sätena i bilen. Hur mycket enklare hade det inte varit att skvimpa in spolarvätskan det hållet istället för att alla bilägare (utom de som är bilmekaniker och redan kan) skall behöva ägna en timme åt att plugga in sådan oväsentlig kunskap som hur man öppnar motorhuven? Jag skall maila tipset till Volvo.