Jag har haft många bilar i mina dar. Många av dessa många har haft en särpräglad personlighet och endast ett fåtal har kunnat gå under benämningen intetsägande dussinvara. Knappt någon, faktiskt.
Ju äldre bilarna har varit, desto större personlighet. Och desto större motvilja har de visat över att ta ansvar över sig själva och sina funktioner.
Det har snarare varit motsatsen. Bekvämt tillbakalutade på de slitna däcken har de suttit och tittat på när lacken rullat iväg och visat på solbrända rostfläckar. En bil ville inte stå vid rött ljus och visade det genom att stendö varje gång jag släppte gaspedalen. Jag lärde mig snabbt att både frikoppla, gasa och bromsa samtidigt och var vid dessa tillfällen glad över mina fossingar i storlek 39. Hade jag haft storlek 36 är det inte säkert att jag hade klarat av att trycka ned alla pedaler samtidigt.
Min coola Opel Manta rullade för det mesta på för fullt så länge jag körde. Men fick jag för mig att parkera en stund, var det nödvändigt att jag hade gott om tid för då ville den bli helt kall och utvilad innan den drog igång igen. Ibland blev den för varm medan arbete pågick och då dog den helt fräckt under färd vilket ledde till att jag utvecklade fina ryggmuskler under tiden den bilen var i min ägo. Jag fick putta den åt sidan oupphörligen.
På folkabubblan fungerade värmen bara på sommaren. Då dundrade den på för full maskin. När det var vinter var det kallare i bilen än utanför och jag fick lika ofta skrapa rutorna på insidan som på utsidan. Friskt och skönt.
Topplocket och -packningarna är mystiska kanaljer som jag vet bör fungera. I annat fall skär motorn. Det har jag lyckats med två gånger, båda gångerna på en Ford. Jag har fortfarande dunkar kvar som minne sen den tiden man var tvungen att stanna på vägen några gånger och fylla på vatten. Fina minnen. Stunder av närhet med bilen.
Skojar bara. Skall man sammanfatta mina erfarenheter på något sätt så kan jag uttrycka det på följande vis:
Aldrig mer en gammal bil.
Angående bilar!
SvaraRaderaJa, när man läser att du ägt både Opel och Ford då kan man förstå att du hade bekymmer!
Lägg märke till att om där står en bil på vägrenen som är trasig så är det ofta en Ford!
Och glöm inte att nya bilar blir gamla ganska snabbt de också! Förresten så har jag läst om dina problem( rutor o larm) med den bil du har idag. Det har väl inte varit så kul, trots det är en "ny" bil!!! Själv så tycker jag där är mer själ i en gammal bil.
Häls. A
p:s tack för den klockrena analysen av vädret som du skrev igår!
Hej, anonyma A!
SvaraRaderaJag har haft alla bilsorter och kan utan överdrift säga att jag har haft problem på något sätt med alla. Fast Fordens defekter blev dyrast. Man snyter inte nya motorer ur näsan, direkt. :-)
Befintlige Volvon lever sitt helt egna liv, ibland får jag följa med, ibland släpper den inte in mig. Jag har bestämt mig för att leva med detta så länge jag har garanti och slipper betala för att få ännu en månad där det mesta fungerar.
Kram Mimmi
Ps. jag fick två timmars sol igår! Det lönar sig att gnälla. :-)
Hej Mimmi.
SvaraRaderaLäser dig för sällan numera.
Jag ska försöka bättra mig ;-)
Nu fick du mig i alla fall att minnas mina liknande värmeproblem i min VW Bubbla -65 och ljuddämparelendet i min Amazon -67 (fast det lät coolt, det tyckte jag).
Jag håller i och för sig med A om att gamla bilar har mer själ och känsla. Men jag har kapitulerat och kan bara konstatera att de trivs bäst med en ägare som har både intresse och handlag för deras själfulla uttryckssätt.
Dvs. med någon annan än jag.
Kram
Stefan
Hej, Stefan!
SvaraRaderaOch jag skriver för sällan numera... Skall försöka bättra mig.
Och delar din uppfattning om bilars ålder. Själ är vackert men då behöver man ha händer som funkar ihop med själen. Det har inte jag. Inte pengar heller. :-)
Kram
Mimmi