Gymmare

Igår skulle mitt för säsongen nyinköpta gymkort invigas. Mitt livs första gymkort, för övrigt. Jag har tidigare gympat för fulla muggar både här och var, men det gör man i grupp och takt till käck musik. Att gymma innebär att man jobbar på egen hand och själv väljer musiken. Käck musik är att föredra. Åtminstone om man som jag springer på löparband och trampar på i trappmaskin. Väljer man Beethovens ödessymfoni blir man inte klar den dagen.

Helt på egen hand är emellertid inte min grej direkt, så jag tvingade mig på en kollega som gymmar på samma gym. Hon ville dit klockan 7 på morgonen, jag tyckte att kvart i sju var lämpligare och vi kompromissade fint med 06.50. Och så påstår vissa att kvinnor inte kan komma överens.

Jag gick och lade mig extra tidigt kvällen för jag var orolig att försova mig. Vid klockan fyra på morgonen vaknade jag och tittade oroligt på klockan för att se om jag möjligen hade försovit mig. Det hade jag inte, men jag bestämde mig för att bara sova med ett öga i taget resterande tid. Har jag tvingat upp min kollega tidigare än vanligt, är det bra om jag kommer i tid själv. Kände jag.

Bäst jag låg där och sov med ena ögat började jag drömma. Jag drömde att jag skulle vara Lucia (äntligen, har inte fått performa som sådan sedan jag gick i tredje klass anno 1973). Detta gjorde mig väldigt glad och uppspelt och jag hade grävt fram både linnet och det röda bandet ur gömmorna. Tråkigt nog fick jag ingen rätsida på vad jag skulle ha under linnet. Jag skulle inte kunna nöja mig med bara trosor och vita tubsockar som när jag gick i trean. Det skulle INTE se bra ut.

Jag ville således ha en vit topp och ett par vita tights. I verkligheten har jag inga vita tights men i drömmen hade jag i princip en tightsbutik att välja bland. Det märkliga var att när tightsen kom på, så blev de svarta. Inte fint. Jag bytte tights så det stod härliga till men det blev aldrig riktigt bra och till slut bestämde jag mig för att vita sloggi-maxi-trosor och vita tubsockar skulle duga, varpå jag övergick till topp-problemet.

Det fanns ett sådant problem också, nämligen. Jag äger i verkligheten vita toppar men i drömmen var samtliga på annat håll. När jag till slut bestämde mig för att en vit thailandsbussarong med långa ärmar skulle funka, vaknade jag.

Och konstaterade att jag hade försovit mig. I verkligheten.

Kollegan var i full fräs på crosstrainingmaskinen när jag gled in och jag fick slita hårt innan jag kom ikapp. Blöt av svett vacklade jag till omklädningsrummen varpå jag noterade att där var helt kolsvart. Så och i duschen. Det var så in i bomben kolsvart att jag inte ens kunde hitta duschen. Då började jag fundera på om jag drömde igen, för så obekvämt brukar det vara i mina drömmar. Det gjorde jag inte, en blåklädd herre som dök upp ur mörkret upplyste om att ett relä var sönder och att jag fick duscha någon annanstans.

Jag duschade någon annanstans och konstaterade att det är jobbigare än man kan tro att gå på gym.