Den bästa njutningen

Vi för ibland djupa diskussioner på jobbet om det viktiga sakerna i livet. Idag fördjupade vi oss i ämnet "njutningar i livet" i allmänhet, med fokus på den bästa njutningen i synnerhet. Vilken är det, var dagens fråga.

Detta vände vi och vred på en god stund. Mycket i livet är inte dumt alls. Berg- och dalbanor killar skojigt i magen. Kexchoklad livet upp en god stund. Särskilt om det är en av de större storlekarna på kexchokladen. Att dricka en kopp kaffe det första man gör när man kommer till jobbet kan få en att hamna i himlen för ett ögonblick. Och att få gå och lägga sig och sova tills man vaknar av sig själv efter flera vaknätter med skrikande småbarn/uterännande tonåringar kan göra en religiös.

Men vann någon av dessa titeln om den bästa njutningen? Nej, det gjorde de inte.

Den mest optimala njutningen är fysisk. Det illustreras av en känsla som inleds av en stillsam tanke i bakhuvudet. Efter ett tag formas tanken till ett behov och efter ytterligare ett tag kretsar tankarna kring behovet som myror kring en extra smaskig sockerbit de har hittat på köksgolvet. De liksom klibbar fast.

Så småningom har man svårt att tänka på något annat, och blir ofokuserad, disträ samt visar på stora svårigheter att sitta still. I sista fasen är behovet ett enda våldsamt rytande efter tillfredsställelse. Man vill så det värker och man vet inte vart man skall ta vägen för det enda man kan tänka på är att hitta ett föremål som kan skänka lättnad, njutning och tillfredsställelse.

När man väl gjort det, ler man gärna fånigt, rullar med ögonen, suckar förtjust, säger att man aldrig varit så lycklig, älskar hela världen och uttrycker känslor i stil med att "Gud, så skönt".

Vad har man gjort, tror ni?

...

...

Kissat, förstås. Finns det något skönare än att kissa när blåsan är riktigt full?

Nej, just det. Vid vår ålder är det den främsta njutningen.

Och efteråt kan man med gott samvete sitta kvar och ta en kexchoklad.