Vissa dagar säger man fel hela tiden. Det liksom bara hoppar grodor ur munnen på en och själv kan man bara stå bredvid och skämmas. Idag har varit en sådan dag.
Imorse började jag dagen med att träna ihop med Rödluvan och eftersom jag avslutade gårdagen sent hos häckklipparligan med blomuppgrävning, Martini, middag och rödvin var jag aningen sliten. 15 minuter i trappmaskinen och 15 minuter på löparbandet fick räcka. Då hade jag blodsmak i munnen, lock för öronen och var svettig i paritet med att bada med kläderna på. Rödluvan har emellertid andra vanor för sina söndagskvällar och pressade därför oberört vidare när jag vacklade ut mot duscharna.
Eftersom jag fick ett försprång i duschrummet blev jag inte helt överraskande färdig först. Och då vi befinner oss i omedelbar närhet av arbetsplatsen funderade jag på om jag skulle vänta in henne eller gå i förväg. Sålunda ställde jag den helt motiverade frågan:
- Har du långt kvar?
- Ja, det hoppas jag verkligen, blev svaret.
Jag menade på toaletten förstås, men när jag hörde svaret förstod jag att hon tolkat min fråga som om jag undrade hur länge hon tänkte trampa på i jordelivet.
Detta fann jag i mitt utmattade tillstånd som omåttligt roligt och jag skrattade till sådan grad och i sådan tidsutsträckning att vi inte kunde tjuvlyssna till gymnasieelevernas uppsummering av den gångna helgen. Det brukar vi annars roa oss med, och som säkerhetschef i kommunen är det av viss vikt att få höra hur de upplevt tillvaron. Jag hoppas jag inte missade några avgörande tips.
Lite senare pratade jag i telefon med en annan kollega och samtalet rörde sig då kring diverse kommunala policies och riktlinjer i allmänhet och en specifik sådan i synnerhet. Denna skulle tas på stort allvar, vilket jag också påpekade för kollegan. För att poängtera allvaret ytterligare sade jag med bestämd röst att "den ruckar man minsann inte på".
Fast jag sa inte "ruckar". Jag sa det nästan. Det enda var att jag bytte ut "c-et" mot en annan bokstav. Ett "n" för er med dålig fantasi.
Ja, jag sa fel. Det kan man göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar