Pling-plång

Min bil har länge levt sitt eget liv, helt fristående från mitt, och jag höjer blicken mot skyn i tacksamhet varje gång vi har åkt iväg och kommit tillbaka och jag varken blivit inlåst eller utelåst under färden.

Nu har cykeln börjat leva på samma sätt. Eller åtminstone ringklockan.

Cykeln är ålderstigen, mamma köpte den till sig själv för sisådär 40 år sedan och nu använder jag den. Den var röd på mammas tid, nu är den mer orange, och ringklockan har inte fungerat på de senaste 30 åren. Försöker man plinga lite med den, händer det för det mesta ingenting. Ibland, helt undantagsvis, rosslar den. Det kan inte liknas vid ett pling men folk flyttar sig förskräckt ändå, i tron att de har ett troll tätt i hasorna, och jag har därför inte fäst mig så mycket vid åldersdefekten. Jag har för övrigt tämligen goda reaktioner och kan skickligt väja undan alla yra fotgängare så jag tycker inte att jag direkt behöver någon ringklocka.

Detta har ringklockan förmodligen noterat och börjat störa sig lite på. För helt nyligen har den börjat plinga igen. En klar och hög ton, ren dessutom. Ettstruket C, tror jag det är. Mycket distinkt och bra och folk flyttar sig även när detta ljud frambringas.

Dock är jag inte helt nöjd, det är man ju aldrig. Det är nämligen så att den inte väljer att plinga högt och ljudligt när jag vill. Rattar jag på den lilla spaken är ringklockan självfallet tyst som vanligt. Råkar jag däremot köra på ett i cykelns smak något för stort gruskorn, plingar den i högan sky. Med påföljd att folk som råkar befinna sig i närheten tror att jag inte har alla hästarna hemma som cyklar med fri lejd och glatt ringer på ringklockan ändå. Jag verkar lite knepig, helt enkelt.

Och det blir ofta lite pinsamt. I synnerhet när det händer sig som igår, att klockeländet börjar plingplånga så högt den kan, flera gånger i följd, precis när jag cyklar förbi en välfylld busskur vars innehåll (kommuninvånare i alla åldrar) tittade intresserat och undrade var det var för fel på mig. Det är inte att betrakta som helt socialt accepterat att cykla och ringa på klockan när man är över 5 år.

Jag cyklade vidare med bortvänt ansikte.

Så i helgen skall jag försöka skruva isär den och se hur en sådan produkt ser ut inuti. Kanske kan man göra något med hjälp av sandpapper eller olja så att klockan ringer när jag vill och håller tyst däremellan. Går det inte så sätter jag nog inte på ringklockan igen. Då får jag ropa om folk går i vägen. Eller så får jag ha med mig en tesked och slå med på styrstången när jag behöver komma fram.

Fast då skäms nog barnen.