Principbeslut och investeringsprocess

Idag har jag först stått utanför Ica i Skanör tillsammans med polis och försäkringsbolag och upplyst allmänheten om hur tjuvar hålls borta och hur tryggheten kan bli högre. Där fanns jordgubbar och sommarblommor och jag ville ha både och men köpte inget. Håller på att bemästra mina impulsköpsbehov och kände mig stolt över utfallet.

Därefter körde vi till Ica i Höllviken och gjorde samma sak där. Även där fanns blommor och jordgubbar. Jag köpte inget.

Slutligen tutade vi vidare till Ica i Vellinge, delade ut information, pratade med allmänheten och tittade på skyltar med jordgubbar 20 kr/ask och 10 fina pelargoner för 100 kronor. Det sista var lite svårsmält. Samtliga mina jättefina pelargoner som bott i garaget över vintern dog i garaget över vintern och jag tvingades köpa nya exemplar i tid för sonens konfirmation. 10 stycken för 400 kronor. Jag är ingen höjdare på matte men även jag fattade att dagens erbjudande var billigare. Det grämde mig.

Och jag funderade därför på att åka hem och ställa in mina pelargoner i garaget så att jag kunde köpa nya för det billigare priset. Räknade litegrann på det och kom efter moget övervägande fram till att detta var oekonomiskt, hur ekonomiskt det än verkade. Ingen ser ju pelargonerna i garaget.

Jag vände istället  bort blicken och tittade på jordgubbarna. Hittills i år har jag köpt jordgubbar för 45 kronor per ask och 35 kronor per ask. 20 kronor per ask kändes som ett fynd. Och då de tidigare inköpta jordgubbarna inte finns kvar finns det ingen möjlighet att ställa in dessa i garaget så att jag kan köpa nya och spara pengar. Jag kom fram till att pelargonbeslutet således inte kunde utgöra ett principbeslut.

Jag tänkte lite till och beslöt mig för att med så mycken eftertanke kunde det inte längre ses som ett impulsköp att köpa en ask jordgubbar. Tvärtom, det var ett på alla sätt genomtänkt och ekonomiskt grundat beslut, och nästan att betrakta som en investering.

Jag gick till bilen med händerna fulla av kartonger, väskor och arbetsbröderna som jag behövde kunna krama tack och hej. Fanns inget utrymme för några jordgubbar men viljan och beslutet fanns där hela tiden.

Jag körde hem och lämnade bil och kartonger, tog därefter cykeln och cyklade till kära väninnan som skulle göra naglarna helgfina. Medan jag var hos henne pratade jag jordgubbar och att jag skulle investera i en sådan ask på min väg hem. Hon ville hellre ha en donut, men det sa jag att det inte var att tänka på eftersom det var att betrakta som ett impulsköp. Imorgon kunde hon köpa en donut och då var det inget impulsköp längre utan en klok investering. Hon lyssnade och verkade inse det rätta i min tankegång.

Lite senare cyklade jag hem, vädret var vackert, jag hade medvind och naglarna var jättefina.

Inte katten kom jag ihåg att köpa jordgubbar.

Så jag får köpa dem imorgon istället men då har jag kommit så långt i investeringsprocessen att de i princip redan har hunnit bli avskrivna. Frågan är om jag behöver betala för dem ens, om jag förklarar att jag egentligen har köpt dem idag? Tycker inte det, eller hur?