Nu återstår bara ett fåtal dagar av Falsterbo horse show, och jag har besökt platsen ett flertal gånger men aldrig sett någon häst. Istället har jag studerat ungdomar, avspärrningar, kravallstaket, campingplats, parkeringsplats och nattklubb. Idag är det emellertid dags, nu skall kusarna synas.
Jag kan mycket om hästar:
Det finns två sorter, stora eller jättestora, de kan trampas eftersom de har huvudet där fram men fötterna där bak, de kan sparkas av samma skäl som föregående, de kan bitas (oklart varför de gör det, känns bara taskigt) och har man tur går de dit ryttaren vill i den hastighet som ryttaren vill. Man skall emellertid inte räkna med det.
Ser de en plastpåse på marken blir de rädda. Går det en häst framför dem som de tycker går för nära, blir de arga. Båda dessa företeelser kan föranleda tjurrusningar vilket skadar både folk och fä omkring dem. Ofta även dem själva. Det tänker de emellertid aldrig på, särskilt inte i förväg.
Trots att de enligt min egen uppfattning är lika farliga som lejon och krokodiler finns det åttaåriga flickor som lyfter upp deras främsta vapen, hovarna, för att göra rent desamma. Föräldrarna tillåter det, dessutom.
Jag har ridit två gånger i mitt liv och det gick väldigt bra, förmodligen för att jag har talang och nedärvd begåvning för sådant. Hästarna (islandshästar) var båda knappt inridna, det såg jag direkt.
Idag skall det hoppas och jag skall titta på, på behörigt avstånd. Jag har som sagt redan kontrollerat avspärrningarna och kravallstaketen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar