Det är konstigt med jul. Först är man stressad intill förbannelse av oro för att inte hinna med alla måsten. Det blir inte bra om man bara hinner med julklapparna till ett av barnen, t ex. Och julskinka utan vörtbröd håller inte heller. Klappar ska handlas, mat ska handlas, det ska städas och julpyntas och julkort ska skrivas. I vårt fall skrivs det till och med julbrev vilket är en längre form av julkort. Mycket, mycket längre.
Sen brakar det hela löst med själva julafton, då ska allting skina och glimra, inte minst badrumsporslinet, mat ska serveras med jämna mellanrum, glögg ska serveras i matmellanrummen och diskmaskinen tror att domedagen har kommit.
Den 27 är allting över, gästerna har åkt hem, köttbullarna och prinskorvarna är slut och man har återvänt till jobbet. Allt känns väldigt märkligt. Vad ska man göra? Det är fortfarande förhållandevis välputsat hemma, det behöver inte handlas mat, ingen förväntar sig julklappar förrän om ett år och allt är väldigt kravlöst.
Jag blir stressad av att inte behöva stressa. Vid det här laget har jag vant mig vid kom-ihåg-listor och ärenden som måste uträttas på väg hem från jobbet och när detta inte längre finns mår jag dåligt.
Faktum är att jag igår kände mig så förvirrad att jag gick hem från jobbet två timmar innan jag slutade i tron att de andra i korridoren jobbade över. Inte förrän senare på kvällen slog det mig att det var tisdag igår och då arbetar vi till klockan 18.
Idag började folk säga hejdå redan vid 14-tiden för de utgick ifrån att det inte gick att räkna med att jag skulle orka hela passet ut idag heller.
Det gjorde jag. Ha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar