7 middagar klockan 7

Det råder för närvarande total förvirring i min kropp. En del av kroppen tror att mitt schema motsvarar en medelsvensk tonårings, d v s att jag skall börja gäspa vid 2-tiden, ta budskapet på allvar vid 3-tiden och ungefär när solen går upp börja dra mig tillbaka från sommarens förlustelser. Den andra delen har fortfarande något vagt minne av att jag har något slags yrkesliv där jag förväntas infinna mig med regelbundenhet, direkt på morgonen, och dessutom ha hjärnan med mig så att jag kan tänka lite när jag ändå är där.

Således somnade jag klockan 3 i natt, trött som en normal 15-åring, och vaknade kl 6 imorse, fylld av arbetslust som en normal 44-åring. (Förlåt: 35.)

För att utnyttja denna extra tid innan arbetet ställer mina kunskaper i anspråk, har jag så här i arla morgonstund komponerat ihop en veckomatsedel för nästa vecka. Just veckomatsedlar med tillhörande veckohandling, är ett av ensamstående mammans strukturkoncept för att hinna med livet. Det funkar inte att handla maten on a daily basis. Och det funkar absolut inte att göra det på Statoil på vägen hem från jobbet. Det råder stor skillnad i priset på ost och toapapper mellan exempelvis Willys och Statoil, kan jag berätta.

Att skriva veckomatsedel är roligt. Jag känner mig lite som Gordon Ramsey när jag skapar menyn. Bannlyst på listan är pastafjärilar och påssås, det är för tråkigt och smaklöst. Däremot förekommer det t ex kronärtskocksbottnar fyllda med tapenade, parmesan och pinjenötter. En lagom förrätt en tisdag, tycker jag. Eller Massaman curry med fried rice en onsdag. Eller persiljejärpar. Eller kalops (en lördag eller söndag, det blir inte bra om jag skall ha med mig grytan till jobbet och långkoka där).

Detta tycker barnen är roligt. Inofficiellt sett. Båda gillar mat och travar som regel till matlistan de första de gör när de checkar in på hotell Mamma varannan vecka.

Officiellt sett, vid de tillfällen när deras kompisar flockas framför kylskåpet för att tävla i vem som bäst kan försöka gissa sig till vad vi skall stoppa i oss till middag den aktuella veckan, känner de sig besvärade. Särskilt sonen, han tycker av princip inte om någon av de egenskaper familjen har, som inte är standardiserade och påminner om rutinerna i andra familjer. För honom är det pinsamt att redogöra för vad vichy soisse, garam masala och salsa kan tänkas innebära för typ av föda.

- Kan du inte bara skriva "soppa" och "grillat" på listan, tycker han.

Men det kan jag inte, för då kommer jag inte själv ihåg vad jag har tänkt ut. Jag måste skriva samma namn på matlistan som maträtterna heter i recepten, annars vet jag inte vad jag skall laga när det är dags och då kanske jag går igång med något som jag inte har ingredienserna till. Jag handlar bara exakt det som skall kokas ihop i veckans måltider.

Så antingen får jag göra ett synonymlexikon där "fiskpinnar" på listan innebär panerade pangasiusfiléer med pressad potatis, hollandaisesås och gurksalsa. Eller så får jag låta bli att sätta upp matlistorna på kylskåpet.