Bensår?

Förra onsdagen rundade jag sonens säng i all hast. Sådan hast att jag skar av vägen något, gjorde en genväg och på köpet skrapade en prydlig ränna i mitt skenben på sänghörnet eftersom sängen inte artigt vek undan utan stod kvar när jag kom stormande.

Det gjorde ont. Blodvite uppstod inte, men det blev lite blått och avskavt och föranledde mig att säga "katten också", flera gånger innan jag kunde samla mig och forsa vidare på mitt viktiga uppdrag med dammtrasan.

I lördags var det dags igen. Då målade jag, som en del säkert snappat upp, taket i sonens rum och gick vid något tilfälle, med blicken fäst mot taket och lyckligt förträngande att möblemanget i rummet stod kvar, rakt in i sängen igen. Med samma ben före. Och träffade samma fläck på skenbenet. Den här gången hade jag ju krattat något i manegen så nu gick det hål och blodet rann längs benet.

Då släktingar i tidigare generationer varit med i krig, både första och andra världskriget, är jag rent genetisk härdad och stark och tål att skadas. Jag gick därför bara ned i badrummet, sköljde bort blodet, satte på en rejäl bit plåster och arbetade sedan vidare med färg och pensel. Men med lömska blickar riktade mot sängen med jämna mellanrum, så att den inte skulle hoppa på mig igen.

Idag är det torsdag, det har bytts plåster, det har slabbats med alsolsprit och alsolgel och min kropp borde vid det här laget ha läkt ihop helt och hållet. Men icke.

Min skada se snarare ut som de bensår jag stiftade bekantskap med när jag jobbade på långvården i tonåren. Det är stort som en femkrona, ingen hud, det vätskas och bär sig åt och ser ut som en tredje gradens brännskada. Jag har dessutom fått öka storleken på plåstren.

Från att ha varit en pigg och rask tös i sina bästa dagar verkar jag har förvandlats till något som påminner om en häst. För sådana vet jag är känsliga för både det ena och det andra. Och om jag får bensår av att slå i benet i sängen, då vågar jag inte tänka på vad som kan hända om jag vrickar foten när jag är ute och springer. Det blir väl antingen amputation eller ett skott i nacken.