Ett plång i natten

Semester någon annanstans än hemma är väldigt trevligt. Man vänjer sig oerhört snabbt av med av handla basvaror, skapa middagar, bädda sängar och pyssla fram frukost. Det faller sig istället väldigt naturligt att gå direkt från sängen till bordet och sätta sig där med kniv och gaffel i högsta hugg och se förväntansfull och uppfordrande ut.

Och vilken säng, sen.

Jag hade bokat ett dubbelrum här i Lübeck för en vuxen och två barn (med angivna åldrar så de inte tror att det handlar om 3- och 5-åringar). Detta brukar antingen rendera i två ordinarie sängar på 90 cms bredd samt en standardresesäng, läs: hängmatta, alternativt två sängar på 1,20 bredd där barnen motvilligt drar lott om vem som får omaket att dela binge med mig.
Sämsta sängplatsen blir alltid av rättviseskäl min med påföljd att det är jag som vilar huvud och fötter på stålramen runt resesängen medan resten av kroppen stöttas upp medelst baken som ligger väl förankrad mot heltäckningsmattan. Om jag inte ligger raklång som en utsträckt ål längst ut på kanten av en delad 1,20 säng, med huvudet på nattduksbordet och armarna under kroppen så att jag inte tar upp onödigt med plats. Så kan det också vara.

I det här rummet fanns två stycken 1,40 sängar samt en dubbelsäng (tillverkad av en bäddsoffa). Jag fick med andra ord en egen säng! Tacksamheten var så omfattande att jag fick gå ut i korridoren och samla mig en stund. Åh, vad här skulle sovas!

Hotellet var emellertid inte utrustat med luftkonditionering, vilket vi märkte klockan halvtre på morgonen då svetten rann på oss och ingen kunde sova. Efter en del pyssel med fönster, gardiner, rullgardiner och annan utsmyckning hade vi lyckats få upp tre stycken fönster på vid gavel och somnade som stenar i den friska luften. För att en kvart senare fara upp som raketer ur sängarna och ställa oss i givakt på ren reflex. Då satte nämligen kyrkklockorna igång och i Lübeck plingar man inte försynt fram vad tiden är slagen, bara. Nej, här går man igång med buller och bång och klonkar fram hela psalmer med intro, verser, refränger, da capon, extranummer och alles. Först DÄREFTER slår man i sakta mak lika många slag som klockan är slagen. Två slag är detsamma som en kvart. Fyra slag är en halvtimme.

Det var chamigt första gången. När det var dags igen, en kvart senare kunde vi hållas oss för skratt. Att sedan upptäcka att vi bodde i den gamla delen av Lübeck och att det är detsamma som att bo i kyrkornas Mecka gjorde inte sömnen djupare. Att säga att det spelades hela natten är att uttrycka sig behärskat.

Men, det är dyrt att resa och allt man får utan att ha betalat extra för det skall man vara tacksam och glad för, det har jag strängt förmanat barnen.

Inatt skall jag försöka sjunga med. Det tycker nog barnen om.