Plan C

Jag hyser stort förtroende för myndigheter och deras ansvarskänsla för oss medborgare. Detta förtroende är så stort att jag glatt sätter mig i bilen och kör ut i Europa utan att varken ha gps eller vägkartor med mig. Det bör gå ändå, med hjälp av skyltar, en dos kvinnlig intuition och gott lokalsinne, menar jag.

Och i Tyskland tar de oss turister på stort allvar. I i stort sett varje gatukorsning fanns skyltar om hur man bör köra för att snabbast möjligt komma till Hamburg, Berlin, Rostock eller Puttgarden och det var väldigt bra för oss, som nyligen ville till just Puttgarden för att komma hem.

Först behövde vi emellertid tanka bilen och jag körde omkring lite planlöst för att försöka hitta ett Tankstelle. Hittade inte ett enda. Vi körde och körde, stadsmiljön blev förortsmiljö som sedan blev rena bonnvischan. Inga bensinstationer. Då vände vi tillbaka mot bebodda trakter och jag sa att "nu struntar jag i det här vi får tanka längs motorvägen". Genast dök det upp två bensinstationer.

Nytankade och glada följde vi istället skyltarna mot Puttgarden en lång stund och det gick utmärkt tills vi befann oss i en fyrfilig vägkorsning med massor av bilar och nästan lika många trafikljus som visade olika färger beroende på i vilken fil man stod. Dessutom fanns pedagogiska skyltar som pekade ut alla Europas städer. Utom Puttgarden.

Om inte skyltarna ger vägvisning så får man gå på plan B, vilket är den kvinnlig intuitionen. Jag försökte få kontakt med den en lång stund, men det gick inte. Avstängd på grund av överbelastad linje.

Raskt över till plan C, d v s det goda lokalsinnet, som är detsamma som sonen. Han fick omgående ta över ledartröjan och efter att ha analyserat solens läge, Polstjärnans höjd och myrstackarnas placering (eller hur han nu gör) så konstaterade han att vi skulle köra mot Fehmar (eller något liknande). Det torde vara rätt.

Vilket det också var.

Några timmar senare var vi lyckligt och väl hemma igen och jag kan konstatera att det går alldeles utmärt att köra bil i Europa utan kartor. Jag känner mig nästan mogen att hyra en bil och köra runt lite i Saharaöknen nästa gång vi skall bilsemestra.

Om sonen följer med, åtminstone.