Ikväll har häckklippning part II ägt rum. Förra helgen tränade vi oss på min väninnas ligusterhäck och ikväll var det min tujahäck som stod på tur. Och nu har den ansats, det var huvudplanen med kvällen, men på köpet försvann halva det ena äppelträdet och det mesta av en större buske vid min terassdörr. Detta var inte med i varken huvudplan eller underplan, men genomfördes ändå.
Så går det när man säger "ja" och ler tillmötesgående utan att riktigt höra vad som frågas. Jag har gjort det förr vid andra tillfällen i livet och det har blivit sådär även i dessa sammanhang. Men lär man sig? Nä...
Äppelträdet var dock helt mitt fel, jag viftade lite vagt åt det hållet vid en vätskepaus och sa till mina väninnor att det äppelträdet måste beskäras någon gång. Jag har varit ägare till både detta och andra äppelträd i 8 år men aldrig varit i närheten med en såg eller grensekatör, så jag kände mest för att berätta att nu börjar det dra ihop sig. Man vill ju liksom visa att man är med i matchen och kunnig inom det agrala. Vilket år som helst skall äppelträden beskäras, var mitt budskap.
Nästa gång jag vände huvudet mot äppelträdet satt en av väninnorna i toppen och svingade min såg. Först trodde jag att jag var vittne till ett herrans under, ingen tar sig till dessa höjder med mindre än att man har försänkningar från ovan. Men det visade sig att hon hade försänkningar mer vertikalt. Längre ned på gatan fanns det en så pass hög stege som hon hade gått över och lånat vid något tillfälle medan jag svingade häcksaxen och inte hörde annat än vinandet när mina näshår strök med.
Nu har jag trädgården full med svarta sopsäckar fulla med grenar och halva träd. För övrigt samma sopsäckar som jag så förutseende köpte på ByggMax häromdagen. Det visade sig vara plastsäckarnas Rolls Royce. Tjocka, rejäla doningar, gick inte sönder trots hårda påfrestningar och dessutom var de försedda med HANDTAG. Man kunde gå omkring med säckarna, de följde med en som en trogen vovve och, framförallt, man kunde KNYTA dem i handtaget. Är man tillräckligt svältfödd kan man nästan bli förälskad.
Efter allt kroppsarbete har vi ätit kyckling, varm potatissallad, ostar, tapenade och fikonmarmeland. Och nu är jag så trött att jag bara kan titta med ett öga i taget. Det andra sover redan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar