Det blev faktiskt sol ändå, sannolikt för att sankte Per ansåg att detta var det enklare uppdraget jämfört med att vaska fram en karl som kan bära och hålla när jag bygger om huset.
Synd på ett sätt, för jag hade hunnit glädja mig åt det ombyggda köket, men jag har funnit mig i mitt öde och legat i stolstolen istället. Ingen kan säga att jag inte är flexibel och anpassningsbar.
Det gick så erbarmligt dåligt att jogga 6 km igår men det kändes så makalöst härligt att duscha, dricka ett glas vin och äta middag efteråt, så jag tror jag skall göra om bedriften. Förr eller senare, förmodigen senare, blir jag väl så pass tränad att jag inte ser hela livet passera revy varje gång jag är ute med joggingskorna på.
Förr i tiden kunde jag gå från helt otränad hösäck till att springa en halvmara på några månader. Jag började lite lätt med att springa 3 km 3 gånger och sedan var jag igång. Den här gången har jag sprungit 3 km ca 30 gånger och den enda framgång jag uppnått är att jag nästan slipper blodsmaken i munnen.
Har ingen aning om vad detta kan bero på. Måste vara skornas fel. Eller om de har lagt om vägarna så att det är mer uppförsbackar nu än förr om åren?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar