Förhoppningsfull

Har idag med hjälp av långrandiga förklaringar, hjärteknipande böner, uppgivna snyftningar och slutligen desperata vädjanden om systerlig förståelse, fått en tjej på Anticimex att fixa hit en fuktbevandrad kille redan på onsdag kväll. De hade annars inte tid på länge. Även i Anticimex personalavtal står det något om rättigheter till semester, märkligt nog. Finns det ingen som arbetar bara på grundval av plikt, ansvar och obändig arbetslust nuförtiden? Tydligen inte.

Nåväl, det löste sig och hade jag kunnat krama och hissa henne så som vi kvinnor pläga göra, hade jag gjort det. Nu fick jag begränsa mig till att bara jubla och hon verkade vara nöjd och glad med det.

Men en seger leder alltid till mer arbete, säger ett gammalt förortsordspråk. Ikväll har jag därför ägnat två timmar åt att såga ned en liguster from hell, som växer, förlåt VÄXTE, på utsidan av det ena hörnet av den drabbade sovrumsväggen. Jag är nämligen smart och satte mig ned och försökte tänka som en fuktkille och det var inte så svårt. Jag räknade snabbt ut att först vill han säkert titta på insidan av rummet, sen vill han titta på utsidan. Och då kan det ligga mig i fatet om vegetationen ser ut som en del av en övergödd tropikskog. Sannolikt skulle han pekat på ligustern och sagt att "där har vi anledningen till fukten i väggen, nu gäller inte försäkringen.

Ha!"

Men si det går inte nu, för nu finns inte mer än en kraftig stubbe kvar. Rent och fritt.

När jag hade sågat ned den, hade jag hela gräsmattan full med trädgrenar. Det såg inte fint ut och säkert hade även det kunnat ligga mig i fatet. "Här bor det ett slarvigt fruntimmer", kunde han tänka och sedan säga att "är man så här slarvig gäller inte försäkringen. Ha!"

Men det går inte heller, för nu har jag för hand styckat upp alla trädgrenar och kvistar i små söta beståndsdelar som är ordentligt placerade i svarta sopsäckar. Sedan rensade jag lite ogräs från plattsättningen, så han inte skulle kunna använda dessa emot mig, den där överdrivet petige fuktkillen. Och slutligen klippte jag gräsmattan också, så nu framstår jag som rena föredömet och det skulle inte förvåna mig om han vill ta en bild på mig framför huset och ha på omslaget till Anticimex jubileumstidning med rubriken "Århundradets mönsterkund!" Eller något.

Imorgon kommer häckklipparligan över, åtminstone delar av den, och då skall vi rensa hängrännan ovanför sovrummet också. Det har jag aldrig gjort förut, på de 8 år jag har bott här, så nu är det dags. De vet för övrigt inte om detta, de tror att de bara skall få komma hit och bjuda mig på middag, så det blir en rolig överraskning för dem.

Sen kommer jag att bjuda upp fuktkillen på taket och servera honom en öl som han kan få dricka ur hängrännan om han vill. Så ren kommer den att vara när häckklipparligan är klar.

Och då kommer han att säga att "här har vi en helt oskyldig kvinna som orättvist drabbats av fuktskador. Hon måste få allt åtgärdat gratis och kanske att vi skall betala henne lite för olägenheten att få sitt sovrum renoverat. Några tiotusen kronor eller så. Eller en resa till Bahamas. "

När jag tänker efter har jag verkligen haft tur som drabbats av fuktskador i sovrummet!