Historia i kortversion

Jag vet att det är rätt vanligt att kvinnor, när de t ex går in i klädaffärer bara för att titta, kommer utsläpande på kassar och kartonger fulla med fynd. Jag tror t o m att det är nedärvt sedan stenåldern, ett fint kulturarv och något vi skall vara stolta över, inte ursäkta eller skämmas för.

I stenåldersmännens natur låg att ge sig ut på jakt när det var dags att fixa mat. Då stack de iväg, hela skocken, i yster galopp för att leta mammut. Och när de hittade ett byte, klubbade de ned det, tog med bytet hem och sen var matförsörjningen avklarad för ett tag. När mammuten var uppäten drog karlarna iväg med klubborna i högsta hugg igen och upprepade proceduren. Däremellan vilade de sig eller slogs med grannstammens karlar för att hålla sig i form. Ett slags stenålderns variant på Korpen-fotboll.

Så funkade dock inte vardagslivet för mamma Hedenhös och hennes väninnor. De stretade på dagligen för familjens bästa och samlade på sig bra-att-ha-grejer i den takt prylarna dök upp. Skulle man ut och plocka bär och man samtidigt fick korn på ett bra ställe med björnmossa, så plockade man på sig en hög med björnmossa. Inte nödvändigtvis för att behovet var akut just då, utan för att det var ett fynd och fynd är alltid bra. Rätt som det var, så kom vintern och med den ett behov av björnmossa och tada! Då var mammorna Hedenhös beredda och hade ett fint litet lager på plats för att täta springor i grottan eller elda med eller vad man nu gjorde.

Planering och beredskap i sin vackraste form. En säkerhetschef kan bli gråtmild för mindre.

Och därför kan vi kvinnor inte hjälpa att vi måste köpa och äga många par skor, trots att vi bara har ett par fossingar. Man vet aldrig, det kan bli skostrejk och då är det bra att vara beredd.

Jag är dessutom så mycket kvinna att jag hittar fynd överallt, inte bara i kläd- och skoaffärer. I dag har jag t ex varit på Byggmax och fyndat. Jag skulle egentligen bara titta på vattenavrinningsdelar men jag kom minsann hem med både svarta sopsäckar i plast (alltid bra att ha), fina och billiga penslar som jag skall använda någon gång när jag behöver måla, och två stycken kasthakar som jag skall sätta upp på mina krypvindsdörrar när jag får tid.

(Om ni undrar vad "kasthake" är, så kan jag berätta att det är detsamma som det som jag kallar för "hasp". Varför man måste hitta på helt omöjliga namn på enkla saker så att man inte hittar dem när man letar i butiken är mer än jag begriper, men det tänker jag orera om en annan gång i detta utrymme.)

Det var fynd, iallafall, alltihop och det enda som grämer mig är att jag inte köpte två förpackningar av varje sort när jag ändå var där. Jag sticker kanske dit imorgon också...