I selen igen

När jag började semestern och samtidigt tog över barnen, tog det mig ca 7 dygn att ändra om nattsömnen från klockan 22-06 till betydligt senare tider. Det var inte lätt, jag fick gå emot min natur, men till slut gav naturen upp för kraven från verkligheten och erkände sig besegrad.
Jag känner nämligen att jag måste hålla mig vaken tills alla mina barn är inne i huset för kvällen. Och tills alla andras barn är ute ur samma hus för samma kväll.

Detta har varit ett stort och ansvarsfullt uppdrag. Om det värsta skulle hända, d v s att jag skulle somna i soffan och kanske snarka till, eller ännu värre, råka dregla på tröjan i sömnen medan någon av barnens kompisar ännu befann sig i huset, hade det allvarligt skadat mina barns anseende. Jag har således befunnit mig under stor press.

Nu är jag emellertid helt omställd. Kroppen tycker det är fint och bra att vara uppe så länge att det är mörkt ute när jag går och lägger mig och samma kropp tycker det är utmärkt att inte vakna förrän solen skiner in genom persiennerna. Tråkigt nog, för idag arbetar jag, och på jobbet förväntas jag dyka upp redan vid 7.30. Den tid på dygnet när jag i princip just har gått ned i djupsömnen.

När klockan ringde imorse trodde jag därför först att jag hade somnat ifrån något stimmigt program på Discovery, men så väl var det inte. Jag kom upp och var på jobbet i tid, men hjärnan slogs inte på förrän vid 9-snåret. Då åt jag lunch, det kändes som om det var lagom med tanke på hur länge jag varit uppe.

Om någon timme är det dags för middag, har inte riktigt räknat ut hur jag skall kunna intaga den, med tanke på att kroppen är på arbetsplatsen och kylskåpet är kvar hemma.

Kanske tar jag frukosten innan jag går och lägger mig ikväll. Jag tror det är bra att göra så små förändringar som möjligt i schemat. Det är ju snart helg.