Ibland vet man inte om man skall skratta eller gråta. Jag har inte gjort något av det, det stadiet är jag långt förbi. Nu är det krig och väpnat försvar som gäller, långt innan fienden ens har börjat slipa svärden.
Jag hade varit ute och tittat lite på min domäner ikväll, en av mina grannar kommenterade igår min, i mitt tycke ganska trevliga och lummiga, tomt med att "ja, här har du lite att göra, flicka lilla" och "vad har du där borta, en djungel, eller?".
Jag skrattade förtjust, grannsämjan skall behållas till varje pris, men knöt nävarna i fickan och gnisslade de tre visdomständer jag fortfarande har kvar att gnissla med.
Idag, när jag bearbetat förolämpningen lite, var jag ute och studerade objektivt hur här ser ut. Det duger, bestämde jag mig för. Ville jag haft en stäpp, hade jag köpt deras tomt.
Sen gick jag in och pysslade runt lite ostrukturerat när jag plötsligt hörde ett stillsamt ploppande från köket. Just plopp är jag för närvarande överkänslig mot, och jag anade genast ödlor i vassen eller ormar i hasseln eller vad det heter.
Mycket riktigt.
På köksgolvet hade jag en liten men snabbt växande sjö, och sannolikt kan mitt ältande om fukt i sovrummet trada ihjäl gamla diskmaskiner också. Den hade nämligen, mitt i sitt viktiga uppdrag, ställt in tofflorna och lagt klövarna i vädret. Tråkigt nog kom den inte på tanken att kasta in handduken, det hade kunnat göra lite nytta med tanke på allt vatten i köket.
I det här läget kunde jag lutat mig över köksbordet och brustit i gråt och det hade jag sannolikt gjort om jag inte blivit så härdad den sista tiden.
Jag lät istället ögonen smalna, tittade intensivt och föraktfullt på svikaren, tömde ur den (att slanga ut överskott på batterivätska ur motorcyklars batterier är kunskap man har nytta av, förr eller senare), torkade upp på golvet, gick in på nätet och beställde en ny diskmaskin på tretti.se och log elakt hela tiden.
Men jag undrar stillsamt vilken vattuman jag i förfluten tid har sårat så till den milda grad att han bestämt sig för att ta sådan gruvlig hämnd. Långsint liten fan. Men kom igen, bara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar