Otäcka utsugare

Jag tycker mycket om djur. När jag var barn tyckte jag passionerat mycket om djur. Hade det funnits möjlighet hade jag vid den tiden kunnat tänka mig att bygga upp Noaks ark i mindre skala. Jag önskade mig alla sorters djur (inom ramen för det utbud som rådde i lokala djuraffären) och kärleken var kraftigt närsynt. Såg jag en katt, hur tandlös, ålderstigen, luggsliten och sönderklöst den än var, såg jag en panter i sin krafts dagar för min inre syn. Mötte jag en hund, tyckte jag om den. Och detta hur mycket den än dreglade, släppte väder och flåsade omkring med en andedräkt som förde tankarna till kompostens jäsningsprocess. Söt hund.

Lika passionerad, får jag erkänna, är jag inte idag. Jag tycker fortfarande om djur och jag föraktar innerligt djurplågare, men jag behöver inte längre rädda världen från utrotning och känner mig inte manad att upprätta min härd för allt pälsburet som finns.

Denna förändring i inställning har inte nått fram i djurvärlden. På hemorten lever uppenbarligen ryktet om min godhet kvar.

Jag hann nämligen inte mer än anlända till barndomens bygder förrän djurriket började blåsa i sina trumpeter och mana till samling. Vår frälsare har kommit!

Därefter skapade de schyssta formationer och marscherade iväg i riktning mot mig. Framförallt gällde detta de något mindre djuren, varav en del vingförsedda. Jag hann inte mer än lägga mig i solstolen förrän det började brumma, surra, stickas och klia precis överallt.

Vissa krabater som fortfarande övningskörde alternativt hade fått fel på rodret kraschlandade på min kropp. Det gjorde ont. Andra trodde jag utgjorde smörgåsbordet på utflykten och började glatt hugga för sig. Fästingar svingade sig som Tarzan i sina lianer och kastade sig med dödsförakt ut i luften för att försöka nå mina ben. Myggorna jublade och klappade i fötterna: - Äntligen får man äta mormors mat. (Eller mormorsmormorsmormorsmors mat, jag är lite osäker på hur länge en mygga lever.)

Nu kliar det överallt. På några ställen svider det. På ett ställe gör det direkt ont.

Och faktum är att just nu gillar jag inte djur överhuvudtaget.