Sambo med två karlar

Jag har ett ständigt sällskap av två karlar. Jag inte bara bor ihop med dem, de hänger med mig på jobbet och till mina väninnor också. Och båda är rätt besvärliga, var och en på sitt sätt.
Den ene, han som bor på min vänstra axel, är en cool typ, han lever efter tesen "manana" och gillar att ta det lugnt och njuta av livet. På semestern tycker han att man skall ligga i hängmattan, läsa böckerna man aldrig hinner läsa i vanliga fall, lojt se molnen flyga förbi (ja, just det, flyga FÖRBI, inte hänga kvar), bara äta mat som går att tillaga på utegrillen, sippa på kylda drinkar och relalalaxa. Jag tror det är han som viskar i mitt öra att jag skall överkonsumera choklad, Bigpack-glass, vaniljkex och kanelbullar, också. Begriper inte annars varifrån jag får dessa idéer.

Den andre däremot är en stimmig kille. Luther, heter han och han tycker jag skall bygga om huset eller åtminstone ge det en rejäl ansiktslyftning nu när jag ändå går hemma och slöar, gå ned några kilo, bleka slingor i håret, forma om kroppen så att det som skall finnas i behån också finns i behån och inte ligger som en trött kobra runt midjan, upptäcka världen, serva och underhålla (i den mån behov finns av sistnämnda) barnen och samtidigt vara på stranden varje dag så att solbrännan blir snygg. Men ändå vara hemma ifall barnen behöver mig.

Mellan dessa råder en ständig strid men för det mesta vinner Luther. Och nu tycker han att jag skall...

• Köra 7 säckar med häckklippningsrester till soptippen. Minst två rundor. Hurra, skriker Luther, äntligen ser det ordentligt ut på tomten!
  
• Vitbetsa taken i barnens rum. Det är två rum och mycket tak, men det tycker Luther bara är bra, då har jag att göra länge. Och "fulfuru" som Simon Davies avskyr, det vill Luther inte ha. (Jädra karl, skulle aldrig låtit honom titta på inredningsprogrammen i teve.)
  
• Ta sonen, den rare gossen, och köra in till storstan med honom för att ta id-bilder och därefter fixa ett id-kort till honom. Ett lite för enkelt uppdrag, tycker Luther, men kanske är det kö på motorvägen och då kan det ta hur lång tid som helst. Lika bra att gå igång med uppdraget meddetsamma, alltså. Tycker Luther.
  
• Måla om bortre hallen. Terrakotta är inte längre inne. Vitt är inne. Luther förvånar sig över att jag inte gjort detta för länge sedan.
  
• Jaga fönsterbytaren och få honom att ännu noggrannare speca vilka fönster det är jag har så att myndigheten som skall bevilja energibidrag kan tänka sig att göra det. Jättelätt att göra mitt i semestertider. Fint, tycker Luther, där får du något att bita i!
  
• Klippa gräsmattan och rensa ogräs. Konstant arbete. Tar aldrig slut. Yippie!
  
• Våttorka alla golven i huset. Många små barfotafossingar är dagligen ute och vänder och torkar sedan av sig dammet, de krossade myrorna, jordkokorna och gräsresterna på mina golv. Luther slår sig för pannan vid tanke på hur länge sedan det var som jag våttorkade golven senast.

Vad av detta har jag gjort? Platt intet. För hittills har vänster-axel-killen vunnit. Jag mår emellertid inte riktigt bra av detta, Luthers ständiga instruktioner har satt sin prägel. Jag ville göra mycket, jag hade tänkt göra mycket och jag har just nu ångest för att jag inte gör mycket. Faktum är att jag är lite besviken på mig själv. Luther är rasande. Han har stått och hoppat jämfota på axeln hela gårdagen och skrikit latoxe och andra taskiga saker.

Nu är frågan om jag skall gå igång med listan det första jag gör idag eller om jag skall hoppas på att få tinnitus och sedan bli partiellt döv på Lutherörat så att jag kan förtränga honom och istället lägga mig tillrätta i hängmattan igen. Kanske med ett glas vitt vin och Carlos Ruiz Zafons senaste roman. Jag undrar om jag inte har kvar lite av den makalöst goda chokladen med citron och ingefära också som väninnan Cleopatra introducerade för mig... Och glass, visst har vi glass i frysen?

Jag undrar vad som händer om man stoppar in lite bomull i högra örat? Det gick bra. Mjukt och skönt. Och vad tyst det är! Nu skall vi se, var jag lade boken och chokladen...