Tankar inför julen

Så här mitt i sommaren kom jag plötsligt att tänka på julen. Snö och hej, tomtegubbar, glögg och pepparkakor, gravad lax, sillinläggningar, Kalle Anka och stearinljus. Och julklappar.

Jag tycker väldigt mycket om julklappar, men som ensamstående morsa utan syskon och välbärgade föräldrar så är det klent med utdelningen för egen del. Det var bättre förr, när jag var med karl i någon form, då ramlade det in både parfymer, böcker, diverse klädesplagg (som jag i regel fick byta för att de var två storlekar för små) eller något annat som jag önskat mig eller som han hade önskat mig. Det var tider, det.

På den tiden fick jag dessutom saker från barnen som de hade gjort själva och som var förtjusande. Även detta har upphört när männen försvann. Oklart om det finns något samband.
Kanske borde jag skaffat mig fler barn, helst med några års mellanrum och inte så tätt som jag har mellan de befintliga. Då hade det funnits kontinuitet vad gäller förekomsten av barn i dagispyssels- eller skolslöjdsåldern. Mina barn går förvisso fortfarande i skolan och har slöjd, men det var länge sedan jag såg någon produkt komma hem därifrån. Än mindre fick produkten inpackad i paket. Vilket är märkligt, för i betygen står det att de varit närvarande och delvis aktiva, båda två. Frågan är vad de tillverkar för prylar eftersom de uppenbarligen behåller dem själva? Inte får de väl göra snusdosor och vattenpipor i skolan...?

Nåväl, bra kvinna reder sig själv. Jag köper numera egna julklappar till mig och det funkar bra, det också. Jättebra, faktiskt. Nästan bättre än på den tiden jag fick julklappar av andra, för jag vet precis vad jag vill ha, allt passar i storlek, är i rätt färg, rätt konsistens och böckerna jag får har jag garanterat aldrig läst. Det är kvalitetsböcker, dessutom. Precis såna jag gillar.

Den enda nackdelen är överraskningsmomentet. Eller snarare bristen på överraskningsmomentet. Jag slår alltid förtjust ihop händerna när paketens innehåll uppenbarar sig, men jag får erkänna att jag bara LÅTSAS vara förvånad. Innerst inne vet jag vad jag skall få.
Detta är emellertid ett problem som jag tror kommer att självsanera sig så småningom. Man blir ju inte yngre och minnet blir inte heller skarpare. Förra året köpte jag julklapparna till mig själv strax efter Lucia och då var minnena kristallklara på julafton. Jag behövde inte ens läsa rimmen för att bli säker på vad jag skulle få.

I år skall jag pröva att handla julklapparna till mig själv redan i början av november. Låter jag sedan barnen packa in prylarna så kommer jag sannolikt att bli så överraskad på julafton att jag återupptar min tro på tomten.

God jul!